• CITY

Inte lätt att vara kär i Paris

De flesta av oss har en gång hittat ett eget Paris. Man fastnar för en stadsdel, ett torg, en gata, kanske rent av ett hotell – ibland blir det en kärlek för resten av livet. Hemligheten är förstås att sluta att hysteriskt krama sina gamla kvarter. Ge sig ut i det nya, det spännande, det sjudande, mer romantiskt udda Paris. Eller ge det Paris man kanske en gång vänt ryggen en ny chans. Precis som parisarna själva, ha flera kärlekar på en gång.

För mig har alltid Paris varit lite fel, kanske just därför så rätt. Paris spelar alltid lite svårt, därför är allt så busenkelt. Koderna är nästan övertydliga. Somliga reser hit och känner ständigt ruset av förändring, förnyelse. Själv känner jag bara igen mig, även i det nya.

För oss svenskar har Paris dessutom alltid varit lite ”lagom latinskt”. Vi tror att vi får något djupt annorlunda, att vi har hittat vår sydländska latinska motpol – fast bara lite mer igenkännbart och ”sympatiskt” och ”civiliserat”. Men Paris ligger norr om München och Wien. Det är bitvis nästan nordiskt i sinnet, har en stenhård arbetsmoral, är starkt sekulärt, plus brinnande politiskt korrekt. Samt är otvivelaktigt den ledande stjärnan för världens ledande intellektuella livsstil, kanske mest älskad av just oss svenskar – ”hjärtat till vänster och plånboken till höger”. En gång ett litet udda gäng som gaddade ihop sig på några kvadratkilometer i Saint-Germain-des-Prés. Numera ett stort allsmäktigt världssamfund.

”Mer än något annat symboliserar Catherine Deneuve parisiskan. Hon är den sinnligt sofistikerade förebilden för tusentals likasinnade antingen de bor på Östermalm, Park Avenue eller i rätt kvarter i Paris.”

Mer än något annat symboliserar Catherine Deneuve parisiskan. Hon är den sinnligt sofistikerade förebilden för tusentals likasinnade antingen de bor på Östermalm, Park Avenue eller i rätt kvarter i Paris. Fasaden är oantastlig. Makeupen är hård men diskret. Klacken har exakt rätt höjd. Kjolen visar precis lagom mycket. Håret är inte för långt och aldrig för kort. Ringen antyder, men skriker inte ut, ett visst mått av rikedom.

Men under borgerskapets diskreta charm, det dygdiga och oantastliga, anar man dolda passioner och förbjudna lekar. En skickligt avvägd intellektuell dekadans med lika delar Yves Saint Laurent och Marquis de Sade, Chanel och Buñuel. En doft av den fina världen, men med löften om någonting annat, det är Paris oslagbara lockelse, och det främsta mervärdet i både inkommande turism och utgående export.

Ja jag har varit uppe i Eiffeltornet, kastar numera alltid en beundrande blick från ett taxifönster. Ja jag har stått där vid den okände soldatens grav vid Triumfbågen. Än idag är det roligare att här snurra runt i trafiken än att köra radiobil på Gröna Lund eller Liseberg. Ja jag har varit i Louvren – gjorde museet på 60 minuter blankt efter en amerikansk resetidning. Ja jag har varit på mässa i Notre-Dame. Inte förrän efter en stund hörde jag att både kören och alla besökare sjöng på tyska. Ja jag har suttit på trappan till Sacré-Coeur och druckit vin och ätit baguette – när jag missade Corona-bussen hem till Stockholm.

Gertrud Stein sade ofta ”Amerika är mitt land, Paris är min hemstad”. Josephine Baker sjöng med tårarna rinnande J´ai deux amours, mon Pays et Paris (Jag har två kärlekar, mitt land och Paris). Och hur är det Rikard Wolffs texter snurrar i hans ”Paris” – ”rör mig, berör mig, stör mig, förför mig, förstör mig…”.

 

Ofta är man fast in i det längsta i de kvarter där en gång kärleken till Paris började. Så identifierade jag mig själv stenhårt med Saint-Germain-des-Prés. Rue Jacob blev för mig ”lyckliga gatan”. Vandrade jag över någon av broarna till andra sidan floden, den högra stranden, så var det bara för någon timme, sen snabbt tillbaka.

Plötsligt hände något, mina murar rasade. Min kvinnliga kompis i Paris fick mig att byta sida. Det blev nya kreativt stormiga dagar i Marais. Kvällar och nätter blev allt vildare runt Bastiljen. Och från 00-talet har varje vecka eller weekend i Paris varit som en tour-de-force genom för mig ett ofta tidigare okänt Paris.

Vid mitt senaste besök checkade jag först in på ett enkelt hotell nära Place d’Italie i 13ème och begav mig mot Quartier Chinois, Paris’ lätt undangömda Chinatown. Här runt rue de Tolbiac, avenue de Choisy, avenue d’Ivry och in på alla smågator bubblar det av kinesiska butiker, vietnamesiska krogar, buddistiska tempel.

Bara några kvarter bort finns ett Paris jag totalt missat genom alla år – den charmigt romantiska lilla byn och torget vid Butte-Aux-Cailles, också i 13ème. Utgå från Metro Corvisart, promenera Rue des Cinq Diamants till Rue de la Butte Aux Cailles och Place Paul Verlaine. Få platser i Paris känns så icke turistiga och oförstörda.

Så förvandlas en okänd gata till en av de mest omskrivna i Paris. För den som samlar på bistroupplevelser är Rue Paul Bert utan tvekan den gatstump som de senaste åren susat genom världspressen, Paris egna medier och även våra egna svenska spalter, tack vare knappt en handfull innovativa nya personliga bistroer.

För den som dras till rock’n roll, alternativ shopping, puttrigt ungt kafé- och bistroliv, så är utan tvekan Oberkampf i 11ème den gata – plus angränsande små sidogator – som lyckas ömsa skinn lite lätt en gång om året sen långt tillbaka. Väljer man att bo här på något av småhotellen är det också gångavstånd till Bastiljen och Marais-kvarteren. Många utser Café Charbon som sitt huvudkontor. Här är det heller inte många steg till det genuina Belleville och deras alternativa kaféer, coola klubbar och charmiga bistroer.

   

För många av oss är ju Paris en resa i tiden – och då ofta bakåt. Mina favoritkvarter där mycket tycks oskuldsfullt ha stannat av på 50-talet är Charonne i 20ème runt kyrkan Saint-Germain de Charonne – vid Rue de Bagnolet och det nyurbana hotellet Mama Shelter. Man får nästan tårar av lycka vid första mötet med charmiga Rue Saint-Blaise och Café Noir. Runt hörnan rockar den gamla nedlagda järnvägstationen med klubben La Flèche d’Or.

"För mig är Paris den mest oslagbara. För få saker känns väl så självklart och naturligt, när det gäller världens destinationer, som att Paris är den mest uppskattade av dem alla."

Den mer harmoniska dosen av det etniskt afrikanska och arabiska utbudet hittar man främst vid La Goutte d’Or i 18ème, Montmartres östra granne. Inkörsporten är vid korsningen Blvd de Rochechoart & Boulevard Barbès, cirka tio kvarter öster om Place Pigalle. Här in på små sidogator blandas alla fantastiska frukter och fiskar, exotiska dofter och eleganta damer med de ungas raï och rap, senegalesiska klubbar och cous-cous krogar. 

Men bara en liten bit bort i södra Pigalle, av många kallat för ”SoPi”, runt Rue des Martyrs med sidogator i 9ème rakt nedanför Place Pigalle, har alla unga hippt välmående ”bobos” (bourgeoisie bohemian) sitt senaste heta näste. Här är baguetterna och croissanterna prisbelönta och godast i stan, svenskt lösgodis frodas bredvid coolaste klädbutiker. Trottoarserveringar utstrålar ”nu”, inte ”då”. Bistroerna är innovativa. Och stans mest creddstärkta klubbkung tar över någon liten bordell eller dekadent kabaré, förvandlar till dagens rockhotell eller überklubb. Samma ungt karriäriga bohemiska gäng ur den hippa parisiska kreativa klassen äter sig också med stormsteg in runt Abbesses i det tidigare nästan kitschigt sönderturistade Montmartre

  

Men var mitt i allt detta har jag då själv fastnat i dagens Paris? De senaste åren har jag valt att bo i södra Pigalle på mitt nya favorithotell. Men första glaset blir som alltid på det gamla kära kaféet i Saint-Germain-des-Prés, första middagen helst på stamlokuset, det lilla brasseriet på Rue des Ecoles i Quartier Latin. Men redan nästa dag bär det av till min nya romans med Canal St-Martin. Få kvarter känns så naturligt rätta, så charmiga på ett nytt sätt, så parisiskt förföriska, med den rätta mixen av närliggande nostalgi och suget av idag och nuet. Sen snabbt tillbaka upp till ett nytt rockande Pigalle.

Fortfarande är det Paris som lockar som den härligt frustrerade metropolen – som ytterligheten av stressig, rastlös och mustigt mänsklig stenöken. Parisarna trumpetar ut sin elegans, nonchalans och arrogans. Undra på om den mest erfarne resenär ibland grips av lite scenskräck. Och kanske just för att staden är som ett enda stort museum, så gör invånarna allt för att leva i nuet. Allt från nästan medeltida gycklare till brackigt borgerskap spelar än idag upp sin parisiska gatuteater. Här i larmet, svetten, parfymen, avgaserna, sorlet, fnaskeriet, hundskiten, tutandet hittar vi alla ett kafé, en bistro, ett brasserie, en trottoar att begrunda föreställningen ifrån.

För mig är Paris den mest oslagbara. För få saker känns väl så självklart och naturligt, när det gäller världens destinationer, som att Paris är den mest uppskattade av dem alla. Vi är över 30 miljoner om året som bara måste hit, vilket gör Paris till världens mest älskade turistmagnet. När ett amerikanskt företag en gång frågade tusentals flygvärdinnor och kaptener från ett tiotal länder, och som alla bott runt om i världen, var de helst av allt skulle vilja slå sig ned, när de flugit klart – ja, då gick Paris in som klar etta (San Francisco var tvåa). 

Och vi är bra många runt om i världen, som gör allt för att inte framstå som turister, inte ens som resenärer, utan med pondus låtsas att här i Paris, hos mästaren inom art de vivre, har vi landat vår själ och drömmer om vårt andra hem. 

Bon voyage – och bon courage!

 

 

BISTROER, BRASSERIER I PARIS

Bofinger

5-7 rue de la Bastille, 4ème. Metro: Bastille www.bofingerparis.com

Äldst, vackrast, mest genuint, parisiskt borgarbrus, turister, Hollywoodstjärnor
 

L’Ami Louis

32 rue du Vertbois, Republique, 3ème. Metro: Arts et Mértiers

Den som lockas av att ha en Chirac, Clinton, Coppola, Woody Allen eller Sharon Stone som bordsgrannar, och som inte upplever pengar som något problem.
 

L’Hotel Du Nord

102 quai de Jemmapes, Canal St-Martin. Metro: Goncourt www.hoteldunord.org

Hur många är vi inte som varit stammisar i Quartier Latin, sen i St Geramin-des-Prés, vidare mot Bastiljen. Nu sitter vi här vid det lite vildare charmiga alternativet.
 

La Fontaine de Mars

129 rue Saint-Dominique, 7ème. Metro: Ecole Militaire www.fontainedemars.com

Paris flerstjärniga kockdivor skruvade nervöst på sig, trodde de skulle kamma hem familjen Obama. Med sina insiders valde de denna charmiga enklare kvartersbistro.

 

PARIS BÄSTA KAFÉER

Café de Flore

172 blvd St Germain, St- Germain-des-Prés, 6ème. Metro: St Germain

Här svassar än idag parisarna ettrigt med sin intellektuella fåfänga. Turisterna bänkar sig vid trottoarkanten, stammisarna är i de inre eller övre regionerna. Pråligare granne är Les Deux Magots.
 

Chez Prune

36 rue Beaurepaire, Canal Saint-Martin, 10ème. Metro: Republique.

Yngre, sorligare, roligare, häftigare och mer cool än de flesta kaféer. Det perfekt charmiga läget vid kanalen. Hippa Hôtel du Nord snett emot.
 

Le Select

99 boulevard du Montparnasse, Montparnasse, 14ème. Metro: Vavin.

Still going strong sen 1925. Här hängde Hemingway och Henry Miller. Dagens cineaster, yuppies, kreatörer, turister minglar och raggar snyggt.
(La Coupole och Le Dôme tuffar på snett över gatan)
   

Le Sancerre

35 rue des Abbesses, Montmartre, 18ème. Metro: Abbesses.

I ett område fyllt av snusk, skit och turistfällor är och förblir detta en oas av bohemer, transvestiter, mc-killar, studenter, tanter och turister.

 

PARIS BÄSTA UTESTÄLLEN

Le Baron

6 avenue Marceau, 8ème. Metro: Alma Marceau www.clublebaron.com

Den svåraste lilla dörren att forcera, innanför de 150 som utgör dagens ”rock hipsters”. Ägaren gillar inte modeller & fotbollsspelare.
 

V.I.P. Room

188 bis rue de Rivoli, 1er. Metro: Concorde www.viproom.fr

De vackra, de sensuella, de sanslösa på det stora vilda heta stället.
 

La Flèche d’Or

102 bis rue de Bagnolet, Saint Blaise, 20ème. Metro: Gambetta

Rockklubb, dansklubb, konsertlokal i nedlagd järnvägsstation.
 

Favela Chic

18 rue du Faubourgdu- Temple, 11ème. Metro: Republique www.favelachic.com

Bar-resto-club, gulligt hip brassefransk stämning med glimten i ögat.
   

Le Balajo

9 rue de Lapp, Bastiljen, 11ème. Metro: Bastille www.balajo.fr

Dans i afton sen 1936, charmör på en av Paris klassiska nöjesgator.
   

Le Lido

116 bis avenue des Champs-Elysées, 8ème. Metro: George V. www.lido.fr

Kabarérnas kabaré, värstingen inom showbiz, de berömda 60 Bluebell Girls, cirka tusenlappen i baren, ca 2000 kr för middag plus show (alternativt klassiska Moulin Rouge uppe i Pigalle).

 

SHOPPA I PARIS

Merci

111 blvd Beaumarchais, 3ème. Metro: Saint Sébastien-Froissart www.merci-merci.com

Paris mest sympatiska shoppingsuccé de senaste åren. Ett utsökt urval av böcker, kläder, möbler, design… Och del av vinsten går till välgörenhet.
 

Colette

213 rue Saint-Honoré, 1er. Metro: Pyramides www.colette.fr

Kombinationen av utvalda nya talanger, plus rätt böcker, musik. En attityd och ett unikt smaktänk, adressen till den mest omskrivna i Paris.
 

Noir Kennedy

12 rue du Roi de Sicille, Le Marais, 4ème. Metro: St Paul. www.noirkennedyparis.com

Rock, hipsters, cool, punk, second hand, kultbutik i många kretsar.

 

 

 

Om Bobo Karlsson

En av våra mest hyllade och omtyckta storstadsskribenter. Han har tidigare medverkat i Vings värld med ett flertal artiklar. Hans senaste bok Urban Safari.2 – där han återvänder till tolv nya av sina älskade städer – utkom april 2013 (Norstedts). Hans förra bok Urban Safari utkom 2009. Båda böckerna finns nu i pocket.

 

RES TILL PARIS

Res med Ving till Paris! Ving har ett stort antal hotell att
välja bland, och du bestämmer själv när du ska resa och hur
länge du ska vara borta. I Paris ligger de flesta av Vings
hotell i Quarter Latin samt i Opéraområdet.

Våra hotell i Paris

 

Kanske gillar du även dessa artiklar?