Sök på ving.se
”Rom har inga som helst planer på att anpassa sig. Smeknamnet ’den eviga staden’ har tillkommit av en anledning.”
Det är enkelt att uppleva Rom. Tre timmars flygtid. Ett klimat som avskaffat vintern. En förhållandevis liten världsmetropol. Väl framme kan man sedan i princip promenera överallt. Till fots är också det bästa sättet att upptäcka staden. Gatstenarna, gränderna, fontänerna, parkerna, nyanserna av terrakotta. Och de helt fantastiska pinjeträden som finns överallt. Med sina paraplyformade trädkronor och kottar som ser dyra ut, så tronar pinjeträden över staden som tallar som blivit adlade. När du under dina vandringar längs Roms gator ser dörrar som är öppna till innergårdar – kliv in och titta. Ingen räknar privata innergårdar som sevärdheter, men när man förstår hur människor bor i en stad förstår man en stad bättre. When in Rome, do as the Romans do.
Det finns två sorters människor. De som sett ”Den stora skönheten”. De som borde se ”Den stora skönheten”. Paolo Sorrentinos film, i original ”La grande belezza” belönades 2014 med en Oscar för årets bästa film. Det är en film i samma klass som italienska klassiker som ”La dolce vita” och ”La natte”. Det är en briljant skildring av det på samma gång moderna och tidlösa Rom. Efter att ha sett ”Den stora skönheten”, med dess hedonistiska skildringar av fester och samtal på takterrasser, går man hela tiden och spanar efter de mest åtråvärda.
Rom belönar den uppmärksamme. På en ganska oansenlig gata nära Piazza Navona ligger den ganska oansenliga kyrkan Basilica di San Agostino. Slink in och se, helt gratis, ett mästerverk av Caravaggio, värderat till någonstans runt en miljard kronor, som bara hänger där, mitt i den romerska vardagen. En på sin tid kontroversiell målning där Jungfru Maria framställs som en vanlig kvinna, barfota. Ingen målade fötter som Caravaggio. Missa inte heller de tre Caravaggio-målningarna på en annan kyrka i närheten, San Luigi dei Francesi. I Rom behöver man inte gå på museum. Allt i Rom är ett museum, fast utan avspärrningar och öppettider dygnet runt.
”I Rom behöver man inte gå på museum. Allt i Rom är ett museum.”
Det har skrivits så mycket om italiensk mat – pasta, pizza, pasta, pizza – att det är i dag omöjligt att skriva om italiensk mat utan att låta som texten till Lasse Holms vetemjölschlager ”Canneloni, Macaroni”. Ingen som åker till Rom behöver heller påminnas om att maten är bra. Det vet alla redan. Men gå på de ställen där det sitter flest romare. Peka på de tallrikar som bordsgrannar får in och överraska dig själv. Ät långsamt – och ät för mycket. Det gäller nämligen att kolhydratladda så det räcker tills man har råd att åka till Rom nästa gång.
Jans bästa tips i Rom
Roms motsvarighet till Central Park och Hyde Park – fast ändå inte. En stor park i norra Rom. Om Marcello Mastroianni vore en park skulle han vara Villa Borghese. Att strosa runt i Villa Borghese med en glass i handen är som att strosa runt med svaret på frågan om livets mening.
Vänta till kvällen, en timme innan kyrkan stänger. Då har köerna ringlat klart. Taktiken är att inte se för mycket. Läs på om Michelangelos marmorstaty Pietá. Koncentrera dig på den och försök smälta att Michelangelo var 23 när han påbörjade den.
Det perfekta titta på folk-stället. belägen på ett torg, Piazza di San Lorenzo, med en ständig genomströmning av romare som har bråttom till jobbet men släpper allt om det finns ett ledigt bord. Öppet från morgon till kväll. Perfekt för vin, mat, kaffe, glass. Perfekt för liv.
Finns ett 50-tal katakomber i Rom där miljoner kristna ligger begravda, många som dog martyrdöden. Välj San Callisto, längs Via Appia, vägarnas väg. Ovan jord en vingård med ”Gladiator”-vibb. Under jord katakomber som börjades byggas 150 år efter Kristus. Sankta Cecilia, musikens helgon, begravdes här.
Frank Gehry. Rem Koolhaas. Zaha Hadid (som ritat Roms moderna museum). Det finns många arkitekter som byggt spektakulära byggnader som trotsar tyngdlagen. Men allt de ritat bleknar inför Pantheon, ett mästerverk som byggdes 115-125 år efter Kristus. Tvåtusen år gammal modernism. Gå förbi flera gånger, vid olika tidpunkter, olika väderlek, och upplev hur allting förändras genom kupolens 8,2 meter långa ljusöppning mot himlen.
Restaurang ganska nära Spanska Trappan där ingenting hänt sedan 1934. Kostymklädda affärsluncher, kypare som aldrig ler. Bland paradrätterna, en utseendemässigt totalt oinsmickrande ribollita, grönsakssoppa.
Ett av Roms finaste och dyraste hotell, gömt bakom Piazza Navona. Men deras rooftop bar är öppen för alla. Att sippa cocktails här medan solen går ned. Om någon fortfarande skickade vykort skulle man skriva om just det.
