Fyra dagar i världens största stad? Det låter kanske för lite – och det var det också. Ändå hann Hanne Nord, som arbetar på Ving, uppleva en hel liten värld av nya smaker, blinkande neonskyltar, stillsamma tempel och oförglömliga utflykter. Här delar hon med sig av sina höjdpunkter från en resa till Tokyo och Japan.

Att vara i Tokyo är som att få en överdos av intryck: små musiksnuttar på tåg- och tunnelbanestationerna, butiker med sina egna signaturmelodier, blinkande neonskyltar, härliga dofter från restauranger i varje gatuhörn och ett myller av människor, bilar och cyklar överallt. Efter att ha tillbringat fyra dagar i Tokyo hann jag och mitt resesällskap se och uppleva otroligt mycket nytt – samtidigt som vi inte hann med ens hälften av det vi hade önskat.

Jag misstänker att man kommer att sitta kvar med känslan av att ha missat något, oavsett hur länge man stannar i Tokyo och oavsett vad man väljer att prioritera. Därför känns det nästan lite skrämmande att försöka rekommendera något alls! Ändå vill jag lyfta fram några av höjdpunkterna från mitt första (men förhoppningsvis långt ifrån sista) besök i denna otroligt fascinerande stad.

Mat och shopping i Ueno – En perfekt utgångspunkt

Det finns en rad häftiga stadsdelar att utforska i Tokyo – från neonlyschocken och nattlivet i Shinjuku, elektronik och anime i Akihabara, lyxshopping i Ginza till hipstercaféer i Harajuku. Vi bodde i Ueno och var väldigt nöjda med det, eftersom vi hade allt vi kunde drömma om av både butiker och restauranger precis utanför dörren.

Oavsett om du väljer att utforska marknadsstånden på Ameyoko Shopping Street eller ger dig in i kaosbutiken Don Quijote (en upplevelse i sig för alla sinnen), kan du hitta precis allt du kan tänka dig av både kläder och souvenirer. I området finns både välkända japanska och internationella märken i köpcentrumen, och om du är intresserad finns det förstås även prylar och merch från Nintendo-varumärken som Pokémon.

När du har shoppat färdigt och behöver fylla på med energi är du bara ett eller två kvarter bort från ett oändligt utbud av restauranger och izakayor.

Vår första kväll i Tokyo hade vi siktat in oss på en yakitori-restaurang, men trötta av jetlag och alla nya intryck lyckades vi inte hitta rätt ställe. Vi blev stående mitt på gatan som de två förvirrade turister vi var och undrade vilket av de otaliga matställena i området vi istället skulle välja. Till slut föll valet på en restaurang som vi, sett utifrån, inte hade en aning om vad den serverade – men vi valde att lita på att kön av hungriga lokalbor var ett gott tecken.

När vi efter en stunds väntan kom in på restaurangen Yamabe Okachimachi blev det uppenbart att vi hade snubblat över en liten pärla. Här fanns det bara en enda enkel, traditionell japansk rätt på menyn: tonkatsu! Saftigt, friterat fläsk, serverat med finstrimlad kål, ris och tonkatsu-sås (en brun sås som påminner om Worcestershire-sås). Det gick också att beställa friterad scampi och makrill eller extra stora bitar av fläskkött. Alla gäster fick misosoppa med musslor och grönt te till maten.

På vägen hem såg vi en lång kö som ringlade runt gatuhörnet och blev naturligtvis nyfikna på vad så många människor tyckte var värt att vänta så länge på. Svaret visade sig vara Ramen Kamo to Negi – en liten ramenrestaurang som enbart serverar några varianter av samma rätt: ramen baserad på anbuljong. Därmed hade vi också middagsplanerna klara för nästa kväll.

Förutom att det finns försäljningsautomater överallt i Japan har flera restauranger också hittat smarta sätt att använda dem. Särskilt många populära ramen-ställen har ett väldigt smidigt system som gör att väntetiden inte blir alltför lång trots de långa köerna.

Utanför det lilla lokalet till Ramen Kamo to Negi stod en automat där vi valde och betalade för det vi ville äta och dricka. Ur automaten kom små lappar med våra beställningar, som vi tog med oss till kön. När vi nästan hade nått längst fram kom en anställd från restaurangen och samlade in lapparna.

Därmed var maten klar nästan omedelbart efter att vi hade satt oss vid bardisken. Vi beställde förstås an-ramen och massor av gott tillbehör som svamp, delikata skivor ankkött och sojamarinerade ägg (antagligen också från anka). Det här var inte bara en av resans bästa måltider, utan också utan tvekan den mest estetiskt tilltalande!

Studio Ghibli-museet är ett måste för alla som älskar de japanska animationsfilmerna – som Spirited Away (Chihiro och häxorna), Min granne Totoro, Pojken och hägern och så vidare. Biljetterna till museet måste köpas flera månader i förväg och kan vara svåra att få tag på. Ett tips för att slippa stressa över detta är att i stället boka en utflykt som även inkluderar inträde till museet.

Vi bokade en sådan guidad tur och fick en helt underbar dag där allt var ordnat, med särskilt fokus på filmen Spirited Away (Chihiro och häxorna). Först fick vi en rundvisning på det vackra Hotel Gajoen, som sägs ha inspirerat designen av badhuset som spelar en central roll i filmen. Här åt vi också en riktigt god buffélunch innan vi fortsatte vidare.

Nästa stopp var Edo-Tokyo Open Air Architectural Museum, som är fullt av fascinerande historiska byggnader som har rekonstruerats eller flyttats hit. Här sägs Hayao Miyazaki, den berömda Studio Ghibli-regissören, ha promenerat runt och låtit sig inspireras under arbetet med Spirited Away (Chihiro och häxorna). De flesta byggnaderna härstammar från Meiji-perioden (1868–1912), så även om man inte är särskilt insatt i Studio Ghiblis värld är detta en fascinerande plats att utforska.

Dagen avslutades med resans höjdpunkt: Studio Ghibli-museet. Inne på museet är det inte tillåtet att fotografera, så allt blir en överraskning, men jag kan avslöja att man får en inblick i hur filmerna skapas och återser en mängd välkända karaktärer från dem. Särskilt häftigt var att få uppleva en exklusiv visning av en av de tio kortfilmer som bara visas här. Jag kan också erkänna att det gick åt en hel del yen både i museets butik och på det trevliga kaféet – som till och med har sin egen öl.

Tokyos äldsta buddhistiska tempel är Senso-ji, som ligger i Asakusa och stod färdigt år 645. Området runt templet är fullt av restauranger och stånd som säljer mat, snacks och souvenirer. Vi hade blivit varnade för att det är fruktansvärt mycket turister här under dagtid och valde därför att åka dit på kvällen i stället. Då var det mesta i området stängt och vi kunde inte gå in i själva templet, men i gengäld var det nästan folktomt och väldigt behagligt att promenera runt på tempelområdet.

Tempelbyggnaderna och den femvåningspagoden var vackert upplysta, och dessutom var det häftigt att få syn på Tokyo Skytree i bakgrunden. Det gav känslan av att ha ena foten i Tokyos historia och den andra i den moderna storstaden.

Meiji Jingu – en shintōhelgedom mitt i staden

För att även besöka en helig plats som tillhör den japanska naturreligionen shintō kan du promenera från det hektiska Harajuku och in bland de enorma träden i Yoyogi-parken. Här följer du stigen genom de stora torii-portarna – själva shintōsymbolen – tills du når Meiji Jingu, som byggdes kort efter kejsar Meijis död år 1912.

När vi var där regnade det oavbrutet, men det gjorde faktiskt promenaden under de mäktiga träden ännu vackrare. Det kändes som att plötsligt befinna sig i ett helt annat, lugnare Tokyo – en andningspaus mitt i storstaden.

Har du planer på att köpa en riktigt bra japansk kökskniv, vackra tekannor, serveringsskålar eller annan keramik är det till Kappabashi du ska bege dig. Det är en gata full av köksutrustningsbutiker som vänder sig särskilt till restaurangbranschen i Tokyo och ligger bara några minuters promenad från Asakusa station.

Vi upptäckte att särskilt priset på knivar kan variera beroende på kvalitet och från butik till butik, så kolla in ett par ställen innan du bestämmer dig. Du kommer snabbt att märka att realistiska plastmodeller av mat är en egen konstform som värderas högt i Japan. Massor av bra restauranger har plastmodellerna utställda i skyltfönstret. På Kappabashi-gatan hittar du också flera butiker som säljer sådana plastmodeller! Varför inte köpa med dig en plastversion av din favoritsushibit hem?

Efter några hektiska dagar i Tokyo kände vi att det var dags att komma bort från asfalt och skyskrapor och ut i naturen. Vi tog därför en tur till Hakone, ett område med dalar och berg, sjöar och varma källor, som består av sju byar. Här finns en väl etablerad rutt man kan följa för att hinna se stora delar av området på en eller två dagar, och vi köpte ett praktiskt resekort som gjorde att all transport i området ingick – från buss och tåg till linbana och färja.

Det största dragplåstret här är att ta gondolen upp i bergen, där man förhoppningsvis får se Mt. Fuji i fjärran och färdas över varma källor och svavelfält. Även om det var soligt och fint nere i dalen blev det så dimmigt på väg upp mot toppen att vi helt enkelt inte såg någonting alls – än mindre Mt. Fuji. Det var förstås en besvikelse, men det blev ändå en härlig dag med mycket spännande att se och ett fint avbrott från Tokyo – även om det är fullt av turister även i Hakone.

Vi valde att stanna en natt i Hakone för att också kunna prova ett bad i en onsen, ett badhus med vatten från varma källor. Japan har en lång tradition av onsens, och i Hakone kan du välja att besöka ett större badhus där kvinnor och män badar var för sig, eller bo på en ryokan som har privata badkar som du kan använda helt ostört. Efter en lång dag med sightseeing var det helt underbart för trötta fötter och stela muskler att avsluta dagen med ett rykande hett bad.