Från Malaga till Rom med Legend of the Seas

Fyrverkerier över Malaga, en balkong mot Central Park, akrobatik i en vattenteater och en dag längs den italienska rivieran. Under premiärresan med Legend of the Seas hann jag uppleva en hel del – både ombord och i land.

Vill du se priser och reseförslag? Här kan du söka efter kryssningar

Text och bild: Anna Knutas

Redan i hamnen i Málaga fick vi känslan av att det här skulle bli en resa utöver det vanliga. Framför oss låg Legend of the Seas – 365 meter långt, med 20 däck och plats för upp till 7 600 gäster. Vid ombordstigningen spelades DJ-musik och runt omkring mig stannade människor för att fotografera och filma det mäktiga fartyget.

Incheckningen gick snabbt och när vi steg ombord applåderade personalen och gjorde vågen. Mitt första stopp blev Starbucks, och med en cappuccino i handen gav jag mig ut på upptäcktsfärd ombord.

Och det fanns en hel del att upptäcka. Fartyget är uppdelat i åtta olika områden och har sju pooler, en stor vattenpark och över 40 restauranger och barer.

På kvällen stod vi ute på däck medan Málaga långsamt försvann bakom oss. Ett stort fyrverkeri lyste upp himlen över hamnen – en ganska svårslagen start på resan.

Min hytt låg på däck 14 och var en så kallad Central Park Balcony. I stället för att vetta ut mot havet hade balkongen utsikt över fartygets grönskande Central Park, med restauranger och folkliv nedanför.

Jag tyckte verkligen om den här typen av balkong. Här kunde jag slå mig ner och titta ut över allt som hände, samtidigt som det kändes lugnt och ombonat. Hytten var dessutom rymlig och fräsch, med gott om förvaring.

Redan första dagen fick jag också en känsla för den personliga servicen ombord. När jag kom tillbaka till hytten ropade hyttvärden på mig och tilltalade mig vid namn. Han presenterade sig och berättade att det var han som skulle ta hand om hytten under resan och att jag bara behövde säga till om det var något jag behövde.

Att hitta något gott att äta var knappast svårt – ombord fanns 28 olika matställen att välja mellan.

Till frukost kunde jag gå till bufférestaurangen Windjammer för croissanter, äggröra, färsk frukt och nygjord cappuccino. El Loco Fresh, som serverade mexikansk mat, blev en annan favorit, och på kvällarna åt vi bland annat trerättersmiddag på huvudrestaurangen Dining Room.

Många matställen ingår i kryssningspriset, men för den som vill unna sig något extra finns också flera restauranger mot tillägg, som Chops Grille, Giovanni's Italian Kitchen och Izumi Hibachi & Sushi.

Det jag gillade mest var friheten. Man kan äta enkelt när man vill och lyxa till det när man känner för det. Utbudet är så stort att det är svårt att hinna prova allt under en enda kryssning.

Bland alla barer ombord hittade jag snabbt en favorit: 1400. Här serveras signaturcocktails, flera inspirerade av Royal Caribbeans olika fartygsklasser och sjöfartens historia.

Min favorit blev ”The Fourteen Hundred”. Ovanpå drinken skapade bartendern en bubbla fylld med citrusrök och när den sprack spreds en härlig doft av citrus. Drinken var frisk och fräsch – och dessutom väldigt fotovänlig. Jag var knappast den enda som tog fram kameran när den serverades.

Det finns shower – och så finns det shower man fortsätter att tänka på långt efter att applåderna tystnat.

Under resan hann jag se två av showerna ombord. Den första var Fusion, en imponerande isshow med hopp, piruetter och akrobatik, effektfullt förstärkt av musik och ljussättning.

Men det var Shockwave som verkligen tog mig med storm. Showen utspelar sig i en spektakulär vattenteater, där höghöjdsdykare, dansare och akrobater bjuder på en föreställning som är svår att slita blicken från. Akrobatiken, musiken och ljussättningen samspelar perfekt och hela föreställningen känns otroligt proffsig.

Jag hade hört på förhand att det skulle vara den bästa showen ombord, så förväntningarna var höga. Och den levde verkligen upp till dem. Det är utan tvekan den bästa show jag någonsin har sett – och en upplevelse jag kommer att minnas länge.

När jag inte åt eller satt i publiken försökte jag hinna upptäcka så mycket som möjligt av resten av fartyget.

Jag besökte bland annat gymmet, där det framför allt var utsikten som gjorde intryck. Att träna med havet utanför fönstret är trots allt något helt annat än ett vanligt gympass hemma. På däck 5 finns dessutom en löparbana som går runt fartyget. Att springa med havet precis intill är ett betydligt trevligare sätt att få in några kilometer än på ett löpband.

I sportbaren Playmakers såg vi Sverige möta Frankrike i fotbolls-VM. Matchen slutade tyvärr med svensk förlust, men det var ändå en rolig upplevelse att se den tillsammans med andra ombord.

Och all underhållning höll sig inte till fartygets scener. Plötsligt kunde det dyka upp där man minst anade det. Som i hissen, där en pianist spelade och sjöng ABBA-låtar.

Trots allt som fanns att göra ombord blev resans stora höjdpunkt en dag i land. När vi anlände till La Spezia väntade utflykten ”Cinque Terre: Sail the Italian Riviera”, som jag hade förbokat genom Royal Caribbean. Att boka genom rederiet kändes extra tryggt, eftersom fartyget väntar om utflykten skulle bli försenad. Dessutom får man prioriterad avstigning, så man kommer snabbt i väg och kan få ut så mycket som möjligt av dagen.

Vi tog först tenderbåt från fartyget till hamnen och fortsatte sedan med buss och färja till Porto Venere. Där strosade vi runt i gamla stan och åt väldigt god pesto innan färden fortsatte längs kusten.

Riomaggiore, Manarola, Corniglia och Vernazza – de mysiga byarna avlöste varandra. Till sist stannade vi i Monterosso, där vi åt gelato och drack iskaffe vid stranden.

Det blev en sådan där dag som man helst inte vill ska ta slut. Vi bjöds på otroliga vyer både från färjan och när vi strosade runt i Porto Venere och Monterosso. Jag kommer garanterat att åka tillbaka.

Resan avslutades i Civitavecchia, där vi klev av fartyget tidigt på morgonen och tog en taxi in till centrala Rom. Där ägnade vi de sista timmarna åt att strosa runt och se några av stadens mest kända sevärdheter, som Colosseum, Fontana di Trevi och Spanska trappan. Och självklart blev det också en sista gelato.

Sedan var det dags att åka hem. Kvar finns minnena av fyrverkerierna över Málaga, kvällarna ombord, Shockwave, balkongen mot Central Park och en fantastisk dag längs Cinque Terre.

En resa jag sent kommer att glömma.