...

Resan ägde rum: oktober 2005

Marbella är en jätte mysig liten turistort. Det är en spansk liten mysig by. Det bästa med Marbella är att strosa runt i gamla staden, på de små mysiga gränderna och testa restauranger som helst inte ligger på torget i gamla stan, vilka brukar vara turistfällor. En bra start på dagen får man även ge ... nom att ta en lång morgon promis längs den mysiga strand promenaden som finns. Strandpromenaden kantas av många trevliga restauranger, där det är mysigt att sitta på kvällarna och titta på folk och avnjuta god mat och goda spanska viner :)

Läs mer

Resan ägde rum: maj 2008

Marbella är ett fantastiskt resmål om man vill spela golf och sola, bada och shoppa. Det finns ett mycket stort urval av golfbanor, vill du spela på en bana där det är lätt att komma ut och till ett hyffsat pris rekommenderas Rio Real. Svinga lugnt! ...

Resan ägde rum: juni 2008

Året var 1976. Många människor var inte födda då, andra var redan döda. De som levde klädde sig i byxor med vida byxben som med ofelbar lätthet fastnade i cykelkedjan, tajta tröjor som såg urväxta ut redan från början och vingliga platåskor som vrickade många fötter. Jag gillade dock mera cowboyboot ... s och hade inköpt ett par i myggjagarmodell och med spansk klack på Sko-Uno. Dessa tänkte jag bära under en tågluffning genom Europa ner till Marbella i Spanien. Det var jag och kamrat Conny från samma klass i gymnasiet som tänkte göra resan med stort R och vi kände det som om hela Europa låg för våra fötter, inte minst mina som var utstyrda med cowboyboots. Vi åkte nästan nonstop ner till Paris där vi stannade till och slog på stort och tog in två nätter på Grande Hôtel. Det var bara det att detta måste vara det minsta ”Stora Hotell” som finns, men det låg centralt och kostade inte så mycket. Och det skulle senare visa sig finnas gott om gäster på detta hotell, inte minst kackerlackor. Stora som ”raggar-prillor” sprang de över golvet då man tände ljuset vid hemkomst om natten, men det var inga problem så länge man fann sig i att sova med tänd taklampa. Då höll de sig borta. Redan första kvällen skulle vi ut och göra stan men utan karta kände vi oss vilsna i denna mångmiljonstad. Men väl ute på gatan upptäckte vi att eiffeltornet kunde leda oss rätt i natten, vi bodde nämligen strax intill. Eiffeltornet var väl upplyst och syntes säkert över hela staden. Vi var stolta över vår fiffiga idé ända tills tornet plötsligt släcktes klockan tolv på natten. Vilsna stod vi farligt nära den ökända Boulogne-parken och en bra bit från vårt hotell. Men med hjälp av kartor på busshållplatser lyckades vi leta upp Grande Hôtel efter ett par timmars fotvandring. Och väl hemma på hotellet möttes vi av välkomstkommittén, kackerlackorna!
Efter denna parantes så blev det en nonstop resa igen ner till Marbella, där vi stannade i två veckor. Det var när vi skulle åka hemåt igen och stod och väntade på tåget mot Madrid som jag höll på att bli av med mina fina cowboyboots. En medelålders man stegade fram mot mig och och började gestikulera vilt. Han kunde inte ett ord engelska och jag inte mycket spanska men jag förstod ändå rätt snart att han var intresserad av att köpa mina boots. Han viftade med en ansenlig sedelbunt pesetas men jag var inte intresserad av att springa omkring i strumplästen på tågstationen i Marbella. Mannen lommade iväg bort till sin väntande fru och barnvagn en bit bort. De förde ett livligt samtal och rätt som det var så kom både mannen och kvinnan tillbaka till mig. Nu försökte även kvinnan övertyga mig om det förträffliga i att låta hennes man få överta mina cowboyboots. Sedelbunten i mannens hand hade växt ytterligare i omfång och innehöll nu förmodligen så mycket pengar att jag hade kunnat inhandla två par cowboyboots på Sko-Uno. Men jag vägrade fortfarande hårdnackat. Jag kunde bara inte sälja mina boots, jag hade ju inga andra skor med mig. Tanken slog mig aldrig att jag hade kunnat ta den stora summan pengar och förpassat mig till närmsta skoaffär. Paret som åter dragit sig tillbaka samtalade fortfarande vilt. För tredje gången tog stövel-fetischen sikte på mig och närmade sig med mord i blick. Hittills hade han provat med diplomati, nu såg det ut att bli tal om andra bullar. Hans blick avslöjade att han denna gång skulle slita av mig stövlarna om så skulle bli nödvändigt, vilket jag naturligtvis inte kunde acceptera. Jag var helt en

Läs mer

Resan ägde rum: juli 1997

För att solsäkra semestern åkte jag och min gravida fru till Marbella vår första semestervecka. Efter en ca 4 mil kort transfer från Málagas flygplats kom vi så fram till vårt hotell nära stranden i den med spanska mått mätt mycket välstädade och välordnade staden Marbella.

Det första vi gjorde var, ... som de flesta goda svenskar gör, att få på oss badkläderna och kasta oss i havet. Burr! Vattnet var Sverige-kallt - troligen några kalla strömmar från Atlanten som sökt sig in i Medelhavets gränstrakter mot Atlanten. Men skönt efter flygresan. Vädret var förstås soligt och varmt!

Det bästa med att resa i Europa i juni är att det fortfarande anses vara lågsäsong - dvs inga horder av tyskar och engelsmän som lägger beslag på stränder, barer och restauranger. Ändå är man, om man väljer Spaniens Costa del Sol med bland annat Marbella, garanterad att komma hem nybadad och kastanjebrun.

Marbella har en otroligt vacker stenlagd strandpromenad med bra restauranger och barer. Redan i maj började vi planera första kvällens middag - otvivelaktigt PAELLA. Även om paellan är uppfunnen på östkusten så håller den en kalasbra kvalitet i Marbella - den godaste är helt klart "paella de mariscos", den med skaldjur. Vinet ska flöda på den semester-spanska middagen (om man inte är gravid...). Och en carajillo (dubbel espresso med konjak i, ej bredvid) efter maten sätter guldstjärnan i boken. Ett varningen finger dock för cocktails och drinkar i Marbella - den vanliga restaurangen eller baren klarar inte av detta, utan du får vackert välja en cocktail-bar eller en bar med åtminstone tryckt drinkmeny för att slippa blaskiga felgjorda mojitos och daiquiris.

Marbella har en mycket trevlig gammal stadsdel (promenadavstånd från/till stranden där många hotell ligger), med trånga gränder, pittoreska butiker där hantverkare säljer sitt lergods och mysiga restauranger. Missa inte!

Förutom sol, bad och god mat (en ny restaurang varje dag) så gjorde vi även en del utflykter. Det går bussturer, men vi valde att hyra en bil istället. Första turen gick till det brittiskt-kontrollerade Gibraltar cirka 15 mil från Marbella (GLÖM INTE PASSET!). Vi parkerade på den spanska sidan och promenerade sedan till Gibraltars stad och klippa. Det första som mötte oss var en klassisk engelsk dubbeldäckare! Här handlar man taxfree och tar en sight-seeing tur på klippan. Det finns en linbana upp, men vi rekommenderar helt klart att man tar en minibuss inkl guide (engelsktalande) - kostade 24 EUR per person och det var det verkligen värt! Vi fick se, mata och agera klätterträd för de berömda aporna som delar Gibraltars klippa med övriga invånare och turister. Utsikten från toppen är magnifik åt alla håll - man spanar upp längs den spanska kusten, eller över till Afrika som ligger en armlängds avstånd härifrån.

Den andra utflykten vi gjorde gick till bergsstaden Ronda - här föddes tjurfäktningen för länge sedan. Spännande att gå över "El puento nuevo", "den nya bron", som sträcker sig över en mycket djup ravin. Denna "nya" bro var några hundra år gammal... Området omkring denna bro är det äldre Ronda, och här finns många trevliga butiker samt ett torg med god lunch!

Puerto Banús tillhör Marbella och ligger några kilometer bort - lämpligen tar man bussen dit på eftermiddagen och taxi hem på kvällen eller natten. Här spenderade vi några kvällar. Man börjar med shopping. Alla stora v

Läs mer

Resan ägde rum: juni 2007

En sol och badresa som liten
Jag och en kompis åkte till hennes mormors lägenhet i Spanien. Det var en mycket rolig och upplevelse-resa. Mycket sol, bad och även kultur. Jag fick se en annan kultur och det var intressnat. Precis som när ja var i Rom, på colloseum, mycket intressant.
Eftersom jag tar ... studenten nu så hoppas jag på att jag kan få en avkopplande resa där jag kan samla nya krafter till jag ska börja jobba igen, det skulle vara en underbar studentpresent :)

Läs mer

Resan ägde rum: juni 2000

Jag pappa syrran å min polare Toni (Jag och Toni var bara 12 år gamla) skulle ner till Malga i södra Spanien i augusti 01 på två veckors semester innan skolan började igen vilket skulle bli riktigt kul.Vi tog bilen och körde först ner till Tarragona som ligger 10 mil söder om Barcelona för att gå på ... det superhäftiga nöjesfältet Port Aventura. Efter en trevlig dag där så var det dags att fotsätta resan till det slutgiltiga målet Malaga. Och under dom två veckorna vi var i Malaga så hade vi riktigt kul med en massa sol å bad! Sedan var det ju dags för hemresan och jag och Toni skulle flyga hem var det bestämt, vi åkte till Malags flyplats och fick tag i vårt flygplan och började hemresan (som skulle bli väldigt lång vilket vi inte visste då) och i Madrid så skulle planet mellanlanda och vi skulle byta flyg vilket vi trodde skulle bli jättelätt. Vi fick hjälp av en flygvärdinna med vilken gate vi skulle gå till. Vi hittade gaten ganska omgående och det var inte särklit svårt att hitta den, men när vi skulle gå på planet och visade upp våra biljetter så skakade dom bara på huvudet och berättade att detta plan skulle till Mallorca. Nu hade jag och Toni problem, vi hade nu ingen aning om vilken gate vi skulle till och vi hade bara en kvart på oss, nu blev det stressigt!! Efter en stund så fick vi iallafall reda på vilken gate vi skulle till och kampen mot klockan började, skulle vi hitta rätt gate innan planet flög iväg för oss?? Efter väldigt mycket springade och frågande på flygplatsen så hittade vi äntligen rätt gate och planet stod faktist kvar när vi kom, så vi skyndade oss att visa upp våra biljeter för personalen som satt vid gaten och det tog ca en minut eller nått innan han sa spring om bord nu!! och precis när vi börjar springa in i gaten för att gå om bord så börjar planet sakta men särket rulla iväg ut på startbanan och flög iväg utan oss!! Nu hade jag och toni problem, vi hade ingen aning om vad vi skulle göra eller ta vägen. vi gick ner till receptionen och talade om vad som hade hänt och som tur var så tog dom hand om oss och dom fixade lite mat-checkar till oss så att vi kunnde äta. Sedan skulle dom ringa våra föräldrar och det blev ganska mycket strul när dom skulle göra de eftersom dom inte kunde "landsnummret" till sverige men efter ett tag fick dom tag i min mamma och förklarde på jättedålig engelska att det hade hänt mig å toni något så mamma hade blivit jätterädd och trott att planet hade kraschat haha.. men så var det ju inte och efter en stund så fick hon veta att vi "bara" hade missat planet och att vi mådde bra. Jag och Toni fick vara kvar på Madrids flyplats i ca 7 timmar innan dom fick tag i ett plan som skulle gå till någon stad som började på B...(vi förstod inte vilken stad dom sa) och sedan byta där till ett plan som skulle ta oss till vårt slutgiltiga mål Köpenhamn där Tonis mamma stog å väntade och hade fått stått å vänta i ca 10 timmar. Nu gick vi iallafall ombord på planet som skulle ta oss till den "okända" staden. När vi landade visste jag med en gång var vi hamnat , det var ju Bryssel vi var i. Jag kände igen mig eftersom jag å fassan har åkt förbi där väldigt, väldigt många gånger innan när vi har åkt ner till spanien. När vi väl landade fick vi skynda oss till nästa plan som äntligen skulle ta oss till köpenhamn. När vi var ombod på planet å äntligen kunde andas ut så kom en av flygvärdinnorna å och sa att vi skulle föja med henne, hon tog oss in i cockpitten där k

Läs mer

Resan ägde rum: augusti 2001

Egentligen utspelar sig detta i byn Oropesa men eftersom det inte gick att välja valde jag Marbella som jag tror ligger ganska nära.
Jag och mina två tjejkompisar åkte ner en vecka till Oropesa (där ena kompisens familj har ett hus, observera att detta är en liten by där det inte förekommer så mycket ... turister) för en riktig solsemester. Efter några dagar blev det inte alls som vi tänkt oss då det var molnigt men vi trotsade det och det soliga vädret kom tillbaka, vi låg timmar i solen för att ta igen det vi missat och när mina kompisar vill gå ner och bada följer jag inte med utan ska gå till duschen istället. När jag ställer mig upp (topless) och ska gå max 50 m till duschen börjar jag må väldigt illa, jag börjar gå dit då det börjar svartna för ögonen, i tanke på att jag måste svalka av mig får jag leta mig fram till duschen med hjälp av hörseln och jag rent av kravlar i sanden (tänk dig hur detta kan se ut) jag kommer väldigt fel och slår upp båda mina ben, jag svimmar och när jag vaknar ligger jag i duschen och allt jag ser är tjugofem huvuden som tittar ner på mig och som tar av sig tröjorna för att skymma solen, hämtar parasol och häller vatten på mig. jag fattar ingenting om vad som hänt och varför jag ligger där nästan naken inför en hel folksamling. under tiden springer det ner en kille i havet och skriker på mina kompisar att deras kompis har svimmat. när de kommer kan de knappt ta sig fram pga allt folk. Just då har en badvakt observerat vad som händer och denna baywatch kille (som har samma röda shorts och bräda som i serien baywatch) springer i sanden för att hjäpa till (kan tänka mig att det är bråttom då han nog inte har så mycket att göra om dagarna) eftersom jag inte kan prata någon spanska kan jag inte förklara att jag inte behöver någon ambulans men han lyckas förstå mig och vi lyckas ta oss hem. efter detta är vi uttittade i av hela byn och de tänkte nog vilka svenska amatörsolare vi var.
eftersom jag skrapade upp benen blev det ingen mer solning resten av veckan då såren varade. Så det kan gå i deperata solförsök.

Läs mer

Resan ägde rum: augusti 2005

Det hade varit en lång oktobervecka. Med mycket jobb. Att jobbet gjordes på Spanska solkusten spelade ingen roll. I ett konferensrum med spräcklig heltäckningsmatta tillbringade vi all vår tid och de få korta stunder vi faktiskt kom ut i solen, var vi på väg till en restaurang som serverade skandina ... visk mat. Vi var trötta och vi var slitna när vi drack avslagen läsk sittandes på de oranga golvfasta plasttolarna i avgångshallen och blev inpyrda av all ciggaretrök. När jag kastade en snabb blick ut över hallen insåg jag vi inte bara sänkte medelåldern betydligt utan också att vi stack ut från mängden. De flesta av passagerarna bar färglada t-shirtar, solhattar sportsandaler och höll i taxfree påsar med klirrande innehåll. Vi reste i pressveck och vita skjortor och med laptop väskan över axeln.

Passangers for flight SK 3952 to Frankfurt, please go to gate, ropades slutligen ut men vi blev tvungna att gå genom ytterligare en säkerhetskontroll. Framför mig i kön stod ett äldre brittiskt par. Kvinnan, som var välklädd och välsminkad, satt i rullstol då hon amputerat ett ben. Vid hennes sida stod en välpolerad man. Då deras, en aning stora handbagage, åkte på bandet genom röntgen lyfte jag på blicken och såg att det i väskan låg en benprotes. Men en vacker högklackad sko på foten. En snabb titt på damens ben skvallrade om att den andra skon användes på det friska benet.

Jag kände hur skrattet byggdes upp i mitt inre. Hur det kittlade i mitt bröst och bara var tvunget att komma ut. Men det var då jag insåg...att det inte var de som var annorlunda, gjorde något att fnissa åt. Utan att det var jag. Som var klädd i polerade svarta klackskor, gråa byxor med blåa kritstreck och i en blå skjorta. Det var min lap top väska som stack ut från mängden. Inte kvinnans benprotes. Det var då det slog mig. Att de troligtvis dansat tango en vecka i Spanien. Jag hoppas att jag i pensionsålder är frisk nog och har ekonomi att dansa tango med maken i Spanien medan ösregnet aldrig vill upphöra hemma.

Läs mer

Resan ägde rum: oktober 2003