Fantastika stränder och vacker solnedgång. Indierna var väldigt trevliga mot turister. Maten var fantastisk även om restaurangerna såg ut som skjul i dagsljus.Trafiken var hemsk, rekommenderar ingen att hyra moppe! ...

Resan ägde rum: november 2007

Södra Goa eller rättare sagt orten Palolem är nästan ett måste om man åker till Goa. Där är turismen inte så stor och det finns en lång fin sand strand kantad med små hyddor. Vi åkte dit 2 nätter och bodde i enkla små hyddor på stranden, vilket var himla mysigt. Ligga och höra vågornas brus innan ma ... n somna och vakna upp på morgonen och kunna sitta på hyddterrassen och bara njuta av livet. Väldigt enkelt och primitivt men ändå otroligt mysigt :) På kvällarna dukade alla restauranger upp bord och stolar på stranden, så man satt på stranden med massa ljus och såg ut mot vågorna när månen speglade sig i havet och åt god mat:) Lovely !!!!

Läs mer

Resan ägde rum: april 2006

Indien bjuder sannerligen på de mest knasiga upplevelser. Kontrasternas land sägs det ju. Dubbla känslor. Fattigt och rikt. Vackert eller skräpigt. Irriterande men festligt. Jobbigt men minnesvärt. Fascinerande och osmakligt. Oförståeligt men komiskt.

Tiden i Goa rivstartar med att vi genast blir inv ... olverad som statister i en Bollywoodfilm. De har kommit ner från Bombay för att spela in några strandscener i Goa.

En Bollywood filminspelning är precis lika kaotisk som man kan föreställa sig. Och fascinationen för vit hud är helt otrolig. Man kan ju fråga sig varför de egentligen vill ha med ett gäng turister klädda i slappa strandkläder mitt i en discoscen bland coola indier med plastbyxor och glitterskjortor. Antingen väger vår vita hud upp för allt, eller så vill de framstå som extra snygga på vår bekostnad.

Deras outfittar är verkligen en studie i sig själv. Står för underhållning hela dan. För killarna gäller antingen plast eller läderbyxor i kombination med glitterskjortor, gärna mönstrade eller i neon. Tajta jeans med bootcut och fransad kant är också poppis. 1995. De riktigt coola killarna har dessutom plastjympaskor, solglasögon och backslick.

För tjejerna är det polyester som gäller, efter principen tajt och 'less is more'. Små urringade magtoppar och minikjol med slits. Fast min favorit är nog bodysuiten med öppen rygg, alternativt öppen mage. Ibland får man bara ge upp med att försöka förstå sig på modet här.

"Shake your body" är i princip de enda instruktioner vi får, och det sammanfattar väl rätt så bra dagens arbetsprestation. Nästan hundra spänn och lunch får vi dessutom för besväret. Inser att jag måste stiga lite i graderna innan jag kan börja tänka på filmstjärnelönerna.

En av de indiska statisterna har en släkting som ska gifta sig helgen efter, och vi blir inviterade med på bröllopet. Ett indiskt bröllop pågår i flera dagar och det hela föregår på en scen som är dekorerad med blommor, glitter och blinkande lampor. Det är gäster i tusental. De finaste sarisarna plockas fram och det pyntas med kilovis av guld. Guldarmband, guldörhängen, guldskärp, guldhårspännen, guldhalsband, guld guld guld! Det välsignas genom diverse ritualer. Blommor kastas. Riskorn flyger över paret. Det dansas runt eld. Det utväxlas gåvor. Brudparet matar varandra med bananer. Och så fortgår det. I flera dagar.

Vi är med en kväll och en dag. Tydligen ser det väldigt bra ut att ha vita gäster på sitt bröllop. Kul att man kan göra nån nytta.

Det är ett litet bröllop vi är på, ”bara” 1500 gäster. Jag funderar lite på hur maten ska administreras, men det är storkok till alla som gäller. Matsalen fylls och töms i omgångar. Att äta i Indien är inget långdraget nöje. Maten skovlas snabbt och hetsigt in. Ingen tid att konversera. Hela tiden fylls tallriken, som på ett bröllop består av ett bananblad. Minst tio olika rätter. Bestick är det inte tal om. Det finns ingen annan utväg och jag får min första upplevelse att äta med handen. Känns totalt fel. Lite halvklurigt dessutom. Pröva själv att äta linssoppa med handen. Dessutom finns det också en viss etikett gällande detta. Ät med handen men grisa absolut inte ner dig. Jag får inte ekvationen att gå ihop.

Efter att ha sett alla de vackra indiska kvinnorna iklädda sina fantastiska saris i sprakande färger, beslutar vi oss för att köpa våra egna saris. Det är vår sista dag i Indien. N

Läs mer

Resan ägde rum: oktober 2006

Mina fantastiska besök på olika trädgårdar med läkeväxter, fick verkligen en ahh upplevelse för det var här jag kände att jag hörde hemma. Nu hade jag kommit på rätt plats för detta med läkeväxter kändes helt rätt. När jag kom hem så började jag jobba med mig själv och ta fram det mediala som jag ha ... r ärvt av min farfar som var en så kallad "klok gubbe". Han kunde hjälpa människor i början av 1900 talet utan att behöva besöka dem. Han visste även om när det skulle inträffa något som skulle behöva hjälp av honom. Det var han som lärde mig förstå detta med att naturen har egna resurser som man kan använda av, det finns mycket örter och olika växter som får våran kropp att läka sig själv. Under min resa till Sri Lanka blev det som om jag hade blivit född på nytt fick en upplevelse som blev vändningen för mitt liv och levene. Har startat eget där jag försöker lyfta fram våra egna resurser som vi människor har glömt bort att använda oss av.

Läs mer

Resan ägde rum: januari 2004

Vintern 06 var jag väldigt deppad efter ett slitsamt uppbrott med pojkvännen. Ett gråmulet och kallt Sverigeväder gjorde inte heller saken direkt bättre. Men jag var alltför nedstämd för att ens vilja resa någonstans. Trots det lyckades tillslut min kompis Anna övertyga mig att boka en flygresa till ... Goa och åka bort ett par veckor tillsammans med henne.
Att landa på den lilla flygplatsen tidigt på morgonen och mötas av en alldeles ljummen vind kändes verkligen som en förväntansfull bris svepa genom själen. Vi åkte med en skranglig taxi ett par timmar söderut mot vårt resmål- Patnem Beach. När vi kom fram var det fortfarande tidigt på morgonen .Vi möttes av en kilometerlång sandstrand som var i stort sett öde förutom ett tiotal yogautövare som sträckte på sina kroppar i soluppgången.
Anna och jag vandrade barfota i den varma sanden, och när jag såg havet och kände lugnet från denna lilla pärla till strand, kände jag hur mitt själsliga mörker sakta men säkert rann av mig och tårar av lycka kom. Vårt boende visade sig vara helt perfekt, precis på stranden och alldeles intill en liten mysig fiskerestaurang där vi sedan intog de flesta av dagens mål. Från att ha haft en fundersam inställning till indisk mat lärde jag mig verkligen ett och annat om spännande kryddor, olika röror och färsk fisk. Dessutom till priser som nästan känns genanta!
Efter några dagar beslöt vi oss också (efter viss tveksamhet från min sida att aktivera oss för mycket..) att slå oss samman med morgonpigga yogafolket och jag upptäckte en ny passion.
Efter två veckor i Goa (vi hann dessutom med några avstickare norrut ) var jag verkligen i stort sett en pånyttfödd människa. På flyget hem satt jag och log för mig själv- lugnare, gladare och med nya insikter om livet. Och framförallt- en ny livsglöd från ett land fyllt av färger, smaker och ett väldigt gästvänligt folk. Indien åker jag absolut tillbaka till och då stannar jag ett längre tag.

Läs mer

Resan ägde rum: januari 2006