...

Resan ägde rum: mars 2009

Ön var fantastisk på många sätt och vis, det var otroligt vackert och perfekt för den som söker en avslappnade solsemester. Djurlivet var fascinerande och det var aldrig något problem att finna sätt att få tiden att passera. Dock fanns det baksidor även med detta resmål. Luften var tjock av smuts oc ... h matos och jobbig att andas in. Skillnaderna mellan oss västerlänningar och invånarna var obehagligt påtagliga ibland, likaså gatuflickorna. I det stora hela var det absolut värt ett besök.

Läs mer

Resan ägde rum: juli 2000

Kanon, fina brudar! ...

Resan ägde rum: januari 2009

Oj, skulle visst fylla 30 år och varför fira den i kalla Sverige. Vi packade ner det lilla vi behövde och åkte iväg 4vuxna och sen våra två småttingar.
Resan med flyg och allt gick superbra. Ungarna sov hela resan.
Väl nere så var det ju fler Eskilstuna bor på ön och det blev en kanonbra födelsedag me ... d massor av Thaimat och Singha.
Vi bodde vid stranden i en liten bungalow och hyrde en bil.
En dag åkte vi upp till bergen och skulle bada i ett vattenfall, men vi blev omringade av ett fyrtiotal kineser som var där. De ville ta kort på våran lilla ljushyade och blonda ängel, Agnes 1,5år. Kineserna glömde helt bort vattenfallet och frågade om de fick ta kort på henne och smeka hennes hår. Agnes blev lite skärrad så vi satte oss i bilen och åkte därifrån.
Dagarna var underbara med bad, sol och heta stränder. Kvällarna ljumna med kall dryck.
När vi landade på Arlanda igen och tog fram vinteroverallerna till kidsen så sa dom bara, "kan vi inte åka tillbaka till paradiset här är det väldigt kallt mamma".

Ja, det skulle vara skönt med en tur ner så här 10 år senare och se vattenfallet.
Kram Mirre.

Läs mer

Resan ägde rum: februari 1997

Hur kan man bäst beskriva känslan när man är på väg på semester?
Något man väntat på länge och när stunden äntligen kommer så är magen så full av fjärilar, så att det känns som om att vara kär!
Och det är nog de rätta orden, för jag blev fullständigt hopplöst förälskad i Thailand första gången jag var ... där!
Och nu äntligen skulle vi återvända till Paradiset. Och det började med två flygstolar till Bangkok köpta på Vingflex.

Att stiga av planet i Bangkok var som att kliva rakt in i en vägg av värme. Den omfamnade oss och det nästan kändes som om man kunde ta på värmen. Det dröjde inte länge förrän tröjan klibbades mot kroppen. Fyra veckor hade vi framför oss. Skönt. Äntligen tillbaka!
Nästan som i ett lemmeltåg slussades vi med alla de andra resenärerna och snart stod vi utanför flygplatsen i virrvarret av taxi chaufförer.
Vi hade siktet inställt på Koh Samet, och en av taxichaufförerna hjälpte oss att komma en bit på vägen.

Han tog oss till byn där båtarna till Koh Samet går. Den kändes mörk och skrämmande. Sent på natten hade det hunnit bli, och vi började undra vad vi gett oss in på. Båtarna hade slutat gå och första turen dit gick inte förrän morgonen därpå. Och det verkade inte finnas någonstans att få ett rum.
Taxin försvann i ett rökmoln...
Vi lyckades efter alldeles för mycket betalning få ett rum ute på ön, och en tur med speedboat dit på momangen. Vi blev mycket nöjda och lättade över att äntligen få någonstans att sova.
I skydd av mörkret startade båten sin färd ut över det svarta vattnet. Väl framme stannade vi till vid en brygga där ett äldre thailändskt par hjälpte till att få över en bred träplanka till båten som vi kunde gå iland på. Med oss på bryggan och väskorna avlastade försvann speedboaten ut i svarta natten... Den äldre damen visade in oss i sitt rum, bockade och bugade och lämnade oss mumlandes något på thailändska. Kanske tyckte hon att vi väckte hennes skönhetssömn?
Vi fick vårt rum och upptäckte att vi inte hade någon dusch, vilket där skulle vara. Men vi fick snällt nöja oss med en tunna vatten. Och duscha genom att skopa vatten på varann. Primitivt? Kanske för oss som inte är vana vid att sakna dusch, men det hade sin charm.
Huset var byggt i trä och mellan varje planka var det en glipa där alla söta djur som fick plats kunde smyga emellan. Gott om kackerlackor. En skrämde mig till tårar för den var så stor. Och det kändes nästan som om den hade ställt in siktet på mig. För den jagade ut mig, inte tvärtom!

Första morgonen när vi vaknade såg Daniel ut som en prickig korv. Myggen hade kalasat på oss under natten.
När vi öppnade dörren för att gå ut hade det förut så svarta vattnet blivit alldeles klar blått och utsikten var fantastisk. Hela vårt boende var liksom byggt ute i vattnet. På träpålar, och när jag klev ut genom dörren så kom jag rakt ut på en brygga. Vår säng var byggd så att man kunde se det grönblåa vattnet därunder.
Så när mörkret flytt uppenbarade sig den sköna dagen, solen och en betydlig lättnad över att se var vi befann oss.
Väl på stranden den där första dagen var det nog inte bara vi som skrattade åt oss. Där var vi, turisterna som äntligen hittat hit, vackert vinterbleka i hyn och med röda svullna myggbett. Men jag måste ändå säga: Underbart!

Vi lämnade Koh Samet efter några dagar. Vi tog oss till Hua Hin och efter en lååång bussresa från Hua Hin anlände vi till Surat Thani.

Läs mer

Resan ägde rum: januari 2006

Äntligen var vi på väg Hela familjen.
Det skulle bli en underbar resa där vi hade 2 härliga veckor framför oss
Min sambo och hans tre flickor, jag och mina tre pojkar.
Vi hade sparat länge till denna resa och levt näst intill på existensminimum.
Ahhhh då satt vi där på planet och tog oss en se ... mester drink, alla var glada och resan gick toppen trots alla timmar vi satt på planet. Vi hade varit orolig för den långa resan och den minsta flickan men det gick hur bra som helst. Hon var jätteduktig.
Väl framme installerade vi oss på ett underbart tropiskt hotell nära stranden.
Pool palmer och underbar atmosfär..............imorgon ska vi bada.......åhhh vad skönt.
Morgonen kom och vi gick för att äta frukost, bikinin laddad under klänningen.
Varm fuktig luft och längtan blev ännu större till bad och hav.
Vid frukost ser vi att den lilla flickan inte ser så kry ut och äter väldigt dåligt.......
Det kan väl ändå inte vara så att hon har feber!? Nej inte nu, nu när vi väl hade nått vårat mål. Hon kändes lite varm och och var hängig.
Okey, nå´n får stanna på rummet med henne när vi andra går till badet och tar första doppet. Vi turades om att vara på rummet så att alla fick bada nå´n gång.
Febern satt i och följdes av kraftiga kräkningar i 4 dagar........Hon fick ej behålla någon vätska alls så vi var till slut tvugna att bege oss till sjukhuset. Med stor oro.......SJUKHUS i Thailand, det hade man inte kollat upp innan avresa. Hur var standarden på dem, jordtrampat golv och smutsigt eller?
Väl där rusade fyra fem sköterskor till och började pyssla om henne, det var rent och fint som bästa LYXHOTELL, så där behövde vi ej vara orolig iallafall.
Hon blev inlagd i två dagar på dropp och tillfrisknade så småningom....... Men resan tillbaka från sjukhuset till hotellet var en svår känslosam resa. Nu hade min sambo hamnat på sjukhus med lilla flickan och jag var ensam på väg hem till de andra barnen som oroligt väntade på att vi skulle komma tillbaka.. Jag vågade inte gå ut på gatan och ta en taxi så jag gick in på sjukhuset igen och frågade om de kunde ringa på en istället. Då ringde de till en kille där inne på sjukhuset som kom direkt fram till mig o frågade vart jag bodde. Därefter fick jag skjuts ända fram till hotellet och fick absolut inte betala en krona för det.
Kanonbra service med andra ord. Thailand är härligt.................
Lite dämpad stämning och ledsna miner blev det de här dagrana och jag grät i min ensamhet
Vi som hade offrat såå mycket för att kunna göra denna resa..........så fick vi ej vara tillsammans allesamman...........Och dyrt blev det ju sen när sjukhusräkningen skulle betalas.
Men vi kämpade vidare, så var det då dags för några lata soldagar vid pool och hav då....
MEN...........vid utskrivning från sjukhuset så fick den lilla flickan SOL och BAD förbud i 3 dagar. Alltså fick vi fortsätta att dela på oss så att alla fick en chans till havsdopp och lite lek vid poolen..............Thailand är UNDERBART
Så kom då den STORA dagen................Dags för sol och bad för ALLA...........mums!
Vaknade tidigt på morgonen av att ett barn ropade glatt på mig.........Skynda dig Bettan
kom så får du ditt tropiska regn som du alltid har velat uppleva............DET REGNADE!!!!
MEN............Vi som skulle bada och poola.........MEN vi fick ju alla uppleva ett tropiskt regn ialla fall. Det är faktiskt en härlig up

Läs mer

Resan ägde rum: februari 2005

Denna dagbok är skriven på plats i Thailand, därför kan bokstäverna ÅÄÖ fattas..
Vi reste från Bankok till Samui, phangan och Tao ! Vi flög ner och fixa boende själva!
Hoppas ni gillar den!

framme

Hej alla sammen
f[]orsta inlagget i dagboken.
Ja resan gick som smort, super lyx flyg med egen dator skarm ... att leka med, filmer spel musik osv.
Kom fram till Bangkok och tog snabbt som ögat en fot massage.... underbart.
Sen tog vi flyget till Samui, och i vantan på flyget har Helena lite tråkigt.. hon leker "hajen" du vet med musiken doodo dodo osv.. men det hon inte vanta sig var att Marielle skulle snabbt vanda sig om och saga BUH... ja så lyckas jag skramma mig sjalv så jag skriker rakt ut på flygplatsen. På Samui bosatte vi oss på samma stalle som förra aret. Chaweng garden,Super nice :)

Party party

Festa gjorde vi första natten så det rackte och blev över, men startade kvallen med en stor middag på stranden och 5 drinkar var för totalt 90 kr per person ... ME LIKE!!...Vi gick ut på stan och festa loss, jag tyckte det var lite lite sprit i drinkarna, eller som de heter buckets... först tomde vi våra hinkar och satte dem På huvudet...senare nar vi ar hemma hade vi huvudet i.. en hink... ( vet ej hur vi kom hem) sen ber jag visst Marielle kasta ut alla manniskor och hamta hundarna...OK!!! ( var ju inga manniskor i vår bungalow, men försåkerhets skull liksom..) Stackars Marielle vimsa runt och leta efter hundarna.... Sjalv minns jag inget!
Dagen dar på såg jag en mysstisk manniska... någon jag kande?
Ja det var ju Kenneth, Carinas lillebrors kompis.. Varlden ar liten!
Men hans stackars kompis var det lite synd om.. Han hade gett en Thai flicka 1500 tbh så hon skulle slippa salga sig sjalv. Men detta resulterade i att hon följde efter honnom vart ann han gick... Helt plöttsligt stod hon på stranden och skrek :
" YOU ARE NOT HANDSOME, BUT YOU HAVE A GOOD HEART - I LIKE YOU TOO MUCH !! "
Vi har aven utforskat några saker... om man inte ar förkyld bör man inte ta nasspray med menthol... Marielle som ar utnamnd till försökskanin på resan provar detta och börjar tok svattas i stallet.. haha jatte kul tycker jag som skriker av smarta... hatar Menthol, men det fungerar.
Jag har visst pratat lite i nattmössan också.. sa att tvattmaskinen blev helt galen och bara gasa... men jag hade menat tak flakten för helt plöttsligt gick den faktiskt mycket fortare.... oj oj...

Robinsson? Ormar och grodor , en del av vår vardag

!Ja nu i dag så skulle vi då till en öde strand... YES!!
Simpel life bungalows.... tog Taxi eftersom Marielle inte ar så super förtjust i moppe, och det inte var sakert om vi kunde lamna tillbaka den på samma plats... Men simpel life var det..., gick inte ens ut ur taxin, men tanten som drev platsen var överlycklig av att se en bil... hon kom löpande mot oss.. drive drive... ok, sedan slappte Taxin av oss på ett stalle som sag valdigt fint ut. Vi trodde har ska vi bo... Men nar vi kollat på första bungalowen och upptackte rått bjas på sangen.. beslöt vi oss för att Gå vidare.. ja just det gå.. det var liksom låg vatten... vi startade vandringen langs med stranden.. eller ja tror igentligen det var ute på havsbotten vi gick, för vi var ett 100 tal meter fran strand kanten.. Helt plottsligt dyker det upp en Labrador.. ok.. kul!
Vi går och går.. sager hela tiden bak nasta udde... bak nas

Läs mer

Resan ägde rum: juli 2007

Våga besegra dig själv!

Mitt namn är Johanna och är på mitt 20-ågonde år här i livet. Det roliga med detta är att jag ALDRIG har vågat resa utomlans förens jag tog mig i kragen och reste till Thailand. Mitt livs äventyr.

Denna resa gjorde tillsammans med min släkt. Min faster fyllde 60 i april, så tan ... ken var väl den att vi skulle fira henne på koh samui. Till en början så tänkte jag:
- Stopp ett tag, jag sätter mig inte i ett flyg ända ner till Thailand coh dessutom inte sä j*vla långt hemmifrån ("trygga sverige").
Tanken skrämde mig även att thailand var ett smutsigt land med bara fattigdom , sjukdomar och även tsunamis (vilket inte stämde).

Tanken som kretsade samtidigt var det att- va tusan, lev ditt liv varje minut om du kan. Resan kunde ju faktisk ge mig en sådan livserfarenhet som jag aldrig kunde föreställa mig.

Resan blev av och jag följde nervöst med.

För det första så har ju jag aldrig flugit, men jag kan säga er- Jag har aldrig gjort någe roligare än att flyga! Det var en sådan häftig känsla som svällde upp inombords, att sväva i luften bland molnen. Så dessa 12 timmar ca som man flög kände jag inte av. Tiden går fort när man är road och faschinerad.

När vi steg av den lilla och vackra flygplatsen på koh samui så anlände vi någon timme senare på våran resorts och det var helt fantastiskt.

Palmerna, den vita standen, människorna och ja, t.o.m de lös springande hundarna njöt jag av att se.
Tänk, en helt ny värld för lilla mej. Jag har svårt att förstå det än idag att jag har uppleft detta fantastiska. Denna nya värld som jag inte visste fanns.

Tänk att en enda resa kan förändra så mycket i ens liv. Idag har jag en annan livsåskådning än jag hade innan min resa. Jag känner mig inte lika låst och att ha känslan av att jag äntligen kan börja leva mitt liv.

Det var min första resa men defenitift inte min sista!

Nu ska jag ut och resa.

Läs mer

Resan ägde rum: april 2007

vi skulle åka dit över jul nyår, jag min mamma och pappa och min bästa kompis med hennes föräldrar, deras son (min bästis storabror) har resturang där med. vi var 15 år och festandet och intresset för pojkar gick inte att styra. De var andra gången jag var i Thailand .

Jag tog 2 dyk, mestadels gr ... umligt vatten men en del koraller och fiskar att se på, men de går inte att jämföra med egypten.

Jag älskar thailand, de trevliga öpnna människor, den intressanta religonen, de vackra templen,den goda maten, de behagliga klimatet.

den 26 december 2005, klokan 8:30 lokaltid ringde min bror mig. Han bad mig gå bort från havet. han sa att en stor våg är påväg in överland. Jag gick in och satte mig i bungalown 30 meter från stranden. Därför min bror visste detta är att han jobbar till sjöss, och hade hört på radion från andra båtar.

Vågen slog inte in mot kousami, massor människor stömmade till kousami och inammling av pengar och mat började med en gågn. Grova bilder visades på TV.

skriver mer någon annan dag

Läs mer

Resan ägde rum: december 2005

Ja, som så många svenskar har både har varit, nu är och en del kommer att vara....så tillbringade vi ett par veckor (3) i Thailand. Inget unikt med det, men för OSS var det unikt. Ingen i familjen - vi är 6 personer - har någonsin satt sin fot i Thailand, eller i Asien över huvud taget.
Efter ett a ... cceptabelt ekonomiskt överskott vid försäljning av min lägenhet i Stockholm (flyttade ihop med min man i Linköping) och med en del från hans kassa, tog vi pengarna, barnen , nyinköpta ryggsäckar med var sitt personligt innehåll och passen och for iväg. Vi skulle resa runt en del var tanken. Men vi ville känna oss för var vi ville vara, så inget onödigt bokande i förväg var vår paroll....Vi var först 5 dagar (som var förbokade dock) på ett hotell på Karon Beach på Phuket. Vacker, underbar strand - men lite för "busy" för oss...
Vi tog sen ryggsäckarna och for över med båt till KOH LANTA. På ditvägen stannade båten 2 timmar på det omtalade Phi Phi ön (se bild 2) och det var kul att ha sett det. och ha fått tagit ett dopp i vattnet där. VAckert - men kollossalt varmt p g a att vinden inte kom in mellan bergen där i hamnen / på stranden....Puh!
Sen, drygt 1 timme senare, kom vi till hamnen på norra delen av Koh Lanta. Vilken risig hamn! tyckte vi. Oj, tänkte vi, det här blir nog ett litet skyffe till hotell som vi bokat via resebyrån på Phuket. (tJaa,tänk! Vi dömde hotellets standard efter hamnens utseende....ja, ibland blir man inte så stolt över sig själv...) Men....Med en taxi tog vi oss långt ner på ön (söderut) till Dream Team Resort. Vi hade 2 bungalows som väntade på oss och vi som hade låga förväntningar på standarden, blev glatt överraskade! Ett jättetrevligt, gulligt , fint ställe med ca 20 meter ner till havet. från receptionen...! Wow! Fin pool, fräsch bungalow, bra personal....ja, det var jättebra allting! 5 fina dagar blev vi kvar där, tog båttur (Se bild 1, från båttur till ön Kradan utanför Lanta) och elefanttrekking provade vi på, men även lite magsjuka och shopping provade vi också på - och förstås en massa sol och bad.
Sen ville vi över till KOH SAMUI. Tog oss dit via Ao Nng i Krabi, där vi bodde på ett jättefint hotell också. Bussresan till hamnen där båten till Samui skulle gå var svettig (trasig AC! = mardröm!) och betydligt längre (i tid räknat) än vad vi fått inormation om. ....
Sen på båten över till Koh Samui fläktade det i alla fall. Det började skymma när vi kom fram till hamnen (se bild nr 3). Men sen, efter en halvtimmes taxi färdtill hotellet Varinda Resort på östra sidan av ön, stod vi häpna i en reception som mer påminde om något från Harry Potter (se bild nr 4) eller nå´t annat magiskt och trollskt. Jättmycket fina detaljer; fåglar, krukor, tavlor, vindspel, gamla böcker, möbler av drivved, blommor, gungor, frukter ioch dofter....Så häftigt! Men ändå inte rörigt, bara otroligt väl genomtänkt, enastående fantasifullt....och....MYCKET!
Bungalowen var fantstiskt fina inuti, båda två. Utifrån såg ut husen (bungalowen) ut som hus från Smurfarnas land (se bild nr 7). Var detta verkligt?!.?!... Vi gick omkring i och sa: "Fantastiskt!" "Titta där, vad häftigt!" "Oj, vad läckert!" i flera dagar, tror jag.... Tyckte vi hittade nya saker att beskåda i denna fantastiska skapelse av trädgård och hus, hela tiden. Varinda Resort var beläget mycket högt uppe på ett berg med utsikt över viken (och stranden, med många kilometers sikt!)...(se b

Läs mer

Resan ägde rum: februari 2007