Bästa hotellet någonsin! Längtar tillbaka! ...

Resan ägde rum: november 2009

Vi bodde på Koh Chang Kasha Resort and Spa.
Hotellet var uppdelat på en äldre del, som låg på stranden White Sand beach och en nyare del som låg på andra sidan vägen. Vi åkte med ett annat par och hamnade på var sin sida av vägen.

Det gjorde i och för sig inte så mycket.
Vi hade en tvättstuga under oss ... som tvättade hela natten, det var ganska störande.

För övrigt var allt till belåtenhet.

Maten var god, men mycket dyrare än på andra ställen längst stranden.

På kvällarna dukade man upp bord så man kunde sitta på stranden och äta. Jättemysigt.

Vi var ute på Elefanttrekking och vi badade med elefenterna. En jätterolig upplevelse.
Vi var även ute på en snorkeltur med en katamaran som också var jättetrevlig tur.

Våra pojkvänner var ute på en fisketur och det fick vi höra sen att fiskelyckan är inte stor i denna delen av Thailand.

Läs mer

Resan ägde rum: februari 2010

...

Resan ägde rum: januari 2008

...

Resan ägde rum: april 2008

Helt underbart fantastiskt, efter 4 tidigare resor i Thailand som vi varit jättenöjda med, slog Koh Chang knockout på oss...åk dit!!!
Dessutom var hotell Dewa alldeles fantastiskt.
Om vi reser tillbaka till Thailand är det nog svårt att avstå detta.
...

Resan ägde rum: november 2009

Jag och en kompis skulle åka till Thailand för första gången. Vi hade hört att Koh Chang var väldigt fint, så vi bestämde att vi skulle ta oss dit. Efter att ha landat på Suvarnabhumi utanför Bangkok så fick vi tag på en Taxichaffis. När vi klev ut från denna gigantiska flygplats, slog värmen och fu ... ktigheten emot en. Det kändes som en bastu. Det visade sig att Taxichaffisen, mr Cumai, körde en Volvo 940. Han var väldigt trevlig och hjälpsam. Han körde oss till Pattaya, där vi stannade i tre dagar. Väldigt fin stad. Mycket party om man vill ha det. Efter det körde Mr cumai oss till Koh Chang. På vägen stannade vi och käkade på ett litet matställe. Det fanns ingen engelsk meny, så vi fick chansa lite. Det såg gott ut när det kom in, men det va det starkaste jag har ätit i hela mitt liv. När vi kom till färjelägret bokade vi en bungalow på White Sand Beach. Mr Cumai körde oss ända fram. Vi bodde längst upp i änden av stranden. Det va så otroligt vackert att man blev målllös. Man fick gå längs med stranden om man skulle in till det lilla centrumet. Utmed fanns det många restauranger som serverade underbar mat. Tempot på Koh Chang var väldigt lugnt, och man kände sig väldigt avkopplad. Vi åkte på snorkeltur en hel dag. Taxi,(flaket på en pickup), båtresa, snorkelutrustning och två måltider kostade 100 kr. Efter sex sköna dagar åkte vi vidare till Bangkok. Mr Cumai hämtade oss vid dörren. Hela vägen till Bangkok pratade han om Waterfestival. Vi förstod inte vad han menade, men det visade sig att vi kom till Bangkok precis när Thailändarna började fira sitt nyår, Songkran. Det va rena kaoset. Tusentals människor överallt som sprutade vatten på varandra. Det gick inte att gå ut från hotellet utan att bli genomblöt. Det var verkligen en annorlunda upplevelse.

Läs mer

Resan ägde rum: april 2007

Koh Chang (elefantön) den 26 november 2003 klockan 20:50 lokal tid
Min flickvän Jenny och jag började vårt äventyr i Bangkok för två dagar sedan, hon hade besökt Thailand tidigare med en kompis, för mig var det första gången. Jag hade blivit lite överväldigad av hetsen, värmen och avgaserna i Bangkok ... , men efter något dygn hade jag vant mig och trivdes i myllret av människor, matos, ständigt pulserande trafikrytmer och de ändlösa raderna av nya ansikten. Vi hade forskat lite grand innan resan och hittat en berättelse som skulle föra oss till en plats som mycket få andra tagit sig till, nämligen Koh Kood, den betydligt mindre grannön till Koh Chang. Vi började med att ta en "blå buss" från östra bussterminalen Ekkamai i Bangkok, två biljetter i luftkonditionerad buss kostade 38 svenska kronor (!) resan till provinsenTrat tog strax under 6 timmar och vi stannade två gånger på vägen, vi fick iskall dricka ombord och stoppen var lagom för att vi skulle få sträcka ut våra ovana västerländska ben lite grand. Så fort bussen stannade blev vi erbjudna taxi till den lokala turistbyrån vid Laem Ngob pier, tur för oss det, vi hade missat sista båten annars. Tjejerna på turisbyrån var mycket glada, trevliga och otroligt hjälpsamma, vi fick några pärmar med beskrivningar på hotellen på öarna Koh Kood och Koh Chang, vi visste ju vart vi ville men det visade sig att båterna till Koh Kood bara gick två dagar i veckan, gissa om vi missat båten med en dag? Vi nappade på erbjudandet om att bo på Klong Prao resort på Koh Chang, betalade för färjebiljetterna och blev körda i taxi till färjan. När jag skriver taxi menar jag egentligen en pickup med flak och träbänkar, de körs som av biltjuvar, men det är skönt att sitta i den fläktande fartvinden. Färjeturen tog en halvtimme och det han bli becksvart innan vi landade på ön, där väntade lokal taxi, som endast körde fulla bilar, var det inte fullt fick man vackert vänta, tills nästa båt, om man hade otur, det hade vi inte, vi fyllde precis en bil tillsammans med ett tiotal andra, taxin körde genom den totalt svarta kvällen på oupplysta vägar med djungel som susade förbi i mörkret på båda sidor om oss, det var omöjligt att förstå vädersträck, eller avstånd, bara bilens krängingar då och då gjorde oss uppmärksamma på att vi faktiskt var på väg mot målet.
Vi stannade först till för att släppa av några dammiga bckpackers på White sand beach, det billiga alternativet med många enkla hotell för dem som föredrar att bo utan aircondition och med närhet till barer och fler festande ungdomar. Vi stannde ett par gånger till innan vi efter ca 25 minuter kom fram till Klong Prao resort, det såg exklusivt ut i den svaga belysningen, men mörkret hindrade oss från att förstå hur anläggningen såg ut, vi hoppade av det smutsiga flaket, tog våra ryggsäckar och anmälde oss i receptionen, vi blev visade till vår egen bungalow och den vänliga damen pekade ut restaurangen och frukostaltanen för oss. Vi slängde av oss våra väskor och gick ned till havet, vi hade inte förstått att det bara var 15 meter till havet från vårt lilla hus! Man kunde helt enkelt inte se det i det kompakta mörkret. När vi tills sist tog av våra smutsiga sandaler och gick ut i det ljumma havsvattnet förstod vi att vi hamnat i paradiset på jorden. Drygt åtta timmars resa med taxi, buss och båt, med allt trafikbrus, avgaser och svett bara rann av oss i den stilla natten, det var som att träda in i en helt ny outforskad värld, som bara fanns dä

Läs mer

Resan ägde rum: november 2003

Det började en ruskig höstdag i slutet av oktober 2006.Jag hade ingen större lust att gå till jobbet men tanken att inom ett dygn vara på en betydligt varmare plats fick mig att kliva upp och gå till jobbet en vanlig måndag.
Framåt eftermiddagen kom min älskling med våra barn och hämtade upp mig på ... jobbet och nu hade vi startat vår resa först 40 mil i bil till Arlanda sedan 11 timmar flyg.
Väl framme i Bangkok fick vi till slut tag på en taxibuss som tog oss till ett hotell i centrala Bangkok, inte värsta lyxen men det fick duga.
Under kvällen i Bangkok första dagen gick vi en liten promenad för att avnjuta både atmosfären och värmen.
Dag 2 Vi blev hämtade av en minibuss som vi hade bokat hemifrån och chauffören tog oss till färjan som skulle ta oss över till Koh Chang.
Vi hade fått lite tips om boende från nätet och bad chauffören köra oss till KP huts ett perfekt boende för den som inte kräver femstjärnig standard men vill bo nära det fantastiska havet. KP huts ägs av Mr B som ordnar det mesta åt oss.
Dag 3-4 Vi stannar vid stranden för värmen skull men vi gör en tur med elefanterna som ligger nära våran bungalow.Helt fantastiskt att få bada med elefanterna.
Dag 5-12 Vi drar vidare mot Koh Maak och efter en båtresa på ca 2 timmar är vi framme
vi hittar vårt "nya hem" vid Ao Khao på sydsidan, här har vi en underbar plats på jorden, jag hyr motorcykel en dag och kör runt med ungarna och min fru som turas om att åka bak, det tar nästan hela dagen eftersom vi hade lite missöden med den första motorcykeln.
En av dagarna åker vi ut med en fiskebåt för att fiska och snorkla.Vi besöker även ett par mindre öar som Koh Kham känt för sina lavastenar samt Koh Rang Nok
Dag 13-15 Åter till Koh Chang och Mr B som har låtit lite av vårat bagage vara kvar och vi får faktiskt samma bungalow igen,
Vi bestämmer oss för att prova lite thaimassage nja åtminstone min fru och min son och dom blir knådade ordentligt oj vad det knakar i hans leder.
Dag 15-16 Åter i Bangkok med staden myller överallt skall vi shoppa lite men det är inte så lätt att hitta bra ställen.
Dag 17 Tillbaka på Arlanda sent på kvällen brrr va kallt suckar barnen 4 grader vi som är vana vid 38 grader.

Läs mer

Resan ägde rum: oktober 2006

Min kära vän Anna och jag var rörande överens om att vi inte bara var i stort behov av några dagar genomsyrade av lathet utan att vi dessutom förtjänade det otroligt mycket (förmodligen mest av alla människor i hela världen). Vi hade sedan några veckor tillbaka, haft siktet inställt på Thailand och ... efter tips från bekanta, som hade Koh Chang som favorit, beslutade vi oss för att hedra Elefantön med ett besök. För vetgiriga betyder Chang elefant och är även namnet på en thailändsk öl (en mycket god sådan bör tilläggas). Precis som namnet Påskön många gånger fått mig att fundera över om det stället är fullt av kycklingar och påskakärringar blev vi förstås nyfikna på varifrån Koh Chang fått sitt namn. Man skulle kunna säga att vi efter några dagar fick vårt svar.

Vi var på väg hem från ett restaurangbesök och beslutade oss för att gena via en liten stig vi sett tidigare på dagen. Det vi inte tagit med i beräkningen var att precis som (under vissa årstider) i Sverige, var det ljust på dagen och mörkt på natten. Att det dessutom inte fanns några gatuljus längs denna lervälling gjorde inte saken bättre. Jag lider normalt inte av mörkrädsla, men här var det faktiskt lite för mörkt för min smak och jag var därför tvungen att klaga lite. ”Usch, det här är faktiskt lite läskigt! Först och främst är det VÄLDIGT mörkt… och där borta står en elefant”. Jag hade fått syn på elefanten samtidigt som jag uttalade orden, men till min förvåning reagerade inte Anna nämnvärt på mitt uttalande. Hon fortsatte gå mot elefanten och jag hängde tveksamt på. Det tog några sekunder, men så fick även hon syn på den mörka skepnaden som nu stod några meter ifrån oss. ”DET ÄR JU EN LIVSLEVANDE ELEFANT!” utropade hon och tvärstannade (hon hade trott att jag pratat om en staty). Nu släppte chocken och i samma stund började elefanten röra på sig. Han satt inte fast! En del av mig ville bara lägga benen på ryggen medan en annan del väldigt gärna ville ha ett kort. Diplomat som jag är blev lösningen att Anna fick ta kortet medan jag sakta började backa. Vi hittade en annan väg tillbaka den kvällen. Men än var det inte slut på det roliga.
Nästa kväll var vi "tvungna" att besöka samma restaurang igen, maten var ju så underbar! På vägen tillbaka blev det favorit i repris med några små undantag. Samma mörker, samma lera, men denna kväll väntade inte vår tungviktare på oss… på samma plats. Vi hade hunnit halvvägs in på vägen när vi hörde några kvistar brytas till höger om oss. I värsta Jurassic Park -anda hörde vi sen hur något började fnysa (inte på ett vänligt och inbjudande sätt). Vi tog några tveksamma steg framåt, men detta resulterade bara i fler fnysningar och fler kvistar som bröts. Vi ville inte dö och efter ett desperat försök att stoppa en bil (med en förare som ignorerade oss totalt) räckte det med äventyr för oss. Vi sprang hela vägen tillbaka till restaurangen. Där förklarade vi situationen för en grupp förvånade och lätt roade thailändare. En av dom gick och hämtade sin moped och skjutsade oss tillbaka till vår underbara bungalow.
Resten av dagarna höll vi oss undan elefanter (var inte så svårt som man kan tro, ingen annan turist vi pratade med hade stött på någon elefant). Vi njöt av solen, den löjligt goda maten och bäst av allt, de fantastiska kokosdrinkarna. Drinkarna innehåller bailey’s och kokosjuice och serveras i en kokosnöt, himmelskt gott! Så här i efterhand vågar jag nog påstå att liggstolarna tre meter från havet

Läs mer

Resan ägde rum: oktober 2005

En flykt det är allt jag behöver,
en dygd om så bara för en dag.
Jag flyr ty det är inte enbart en vana i sig utan också ett lättillgängligt behov.

Aldrig någonsin har jag upplevt något så exalterande som detta. Aldrig någonsin har jag blivit så hänförd, mållös och omfamnad så äkta.

Jag talar int ... e bara om min resa till Thailand. Ett land som alla andra länder.
Ett namn som alla andra namn. Jag talar om upptäckten av en värld bortom mina fantasier och drömmar, en värld bortom det vardagliga och ensidiga livet vi alla lever dem 365 dagar om året. Förutom just de där 3 semesterveckorna.
De där 3 veckorna som lämnar utrymme åt själen att få uppleva lugn och ro.

I Thailand kan man finna shopping på hög nivå, en matkultur som får smaklökarna att dansa rumba och ett nöjesliv som håller dig vaken till gryning.
Men bakom dessa fasader av socila angelägenheter, materiella och fysiska behov fann jag en tillvaro bortom det jordiska.
För intill de viskande kokospalmerna, de lättberörande kritvita sandstränderna,
det kristallklara vattnet och det gröna landskapet formas ett varande utan nödvändighet av vare sig verbala förmågor eller tankar kring vardagliga farhågor.

Här kvarstår bara en funktion av avkoppling jämsides med njutning.
Här blomstrar sinnena till av glädjerus och hettans intensitet.
Jag har aldrig levt så som jag har levt här!

Människorna går förbi med enkelheten i hand och blickar bekymmerlöst mot mig vare sig de säljer majskolvar på gatan eller serverar mat på en restaurang.
Deras leenden lämnar avtryck på näthinnan och påminner mig själv om att le.
Inga sura miner, inga sorgsna minnen.

Vilket inflytande dessa glada människor har på mig, de får mig att känna mig lyckad. Lycklig.
Vilken härlig reflektionsbild dessa thailändska invånares leende är för min själ.

Jag har vandrat länge och längst den färden har jag mött på besvikelser,sorger och död. Men aldrig någonsin har något så naturligt och uppenbart som ett tropiskt klimat, vardagliga människor, fulländad grönska och strandliv fått mig att känna mig:
så rofylld,
så rotfylld,
så hemma.


Jag vill aldrig mer älska igen,
om jag inte får återvända till dig min älskade.

Läs mer

Resan ägde rum: december 2006