...

Resan ägde rum: april 2011

...

Resan ägde rum: februari 2011

Thailand och Bangkok har blivit ett återkommande favoritresmål. I år bodde vi på Amari Watergate i närheten av de stora shoppingkvarteren (CentralWorld, SiamParagon, MBK mfl). Kan starkt rekommendera detta hotell. Servicen var över all förväntan, personalen extremt trevlig, rummet superfint och mate ... n suverän.

Dagen då vi checkade ut lämnade vi våra väskor på hotellet och när vi kom tillbaka för att fara vidare till flygplatsen blev vi erbjudna att använda duscharna på hotellets härliga poolavdelning. Hur skönt som helst efter en varm dag på stan. Snacka om service!

Åk till Bangkok...och bo på Amari Watergate!!!

Läs mer

Resan ägde rum: januari 2011

Ett myller av människor, vespor, tuktuk och bilar. Fullt liv dygnet runt vilket för det mesta känns härligt och levande. Så bra shopping och så billigt.

Om du ska åka taxi - be att få åka på taxameter. Många kommer vägra eftersom de vill lura turister (fast pris är mycket dyrare) men frågar man någr ... a taxibilar så får man till slut napp. Speciellt om man verkar erfaren och kunnig om hur saken ligger till.

Läs mer

Resan ägde rum: februari 2008

...

Resan ägde rum: mars 2008

Ett underbart land! =)
Här är det så lätt att vara! alla är väldigt snälla o hjälpsamma.
Vi åkte runt mycket.. Startade i Bangkok, åkte till Krabi, O´riley, koh lanta, phi phi, phuket, hua hin, o cha am, samt en dagstur upp norr om Bangkok.
Alla ställen är fina på sitt vis.. men jag skulle undvika phi ... phi o phuket där det är som allra mest med svenskar o turister. Hitta de små guldkornen. O känn på Thailand!
Åk o njut! O gå inte på alla vanliga turistattraktioner!

Läs mer

Resan ägde rum: januari 2007

Jag återkommer till BKK 2 gånger varje år och bor alltid på Hotell Narai. Ligger på Silom Road. Och BKK är ett måste om man skall till Thailand. Här finns allt. Jag kan förstå om förstagångsbesökaren blir lite frustrerad av hetsen och värmen men om man ger BKK lite tid så är det en vinnare. Shopping ... en är fantastisk. För att inte tala om maten. Ett stopp i BKK rekommenderas å det varmaste.

Läs mer

Resan ägde rum: januari 2007

Nej, inte ännu en Thailandsresenär som ska berätta om allt som vi redan sett, hört och själva upplevt tänker ni kanske nu. Om ni är en av dem som tänker så ber jag er fortsätta läsa berättelsen en liten stund till. Har jag inte lyckats fånga er då, så okej, läsa om något annat. För er andra som tänk ... er att det här verkar nytt och fräscht - Ni kunde inte ha mer rätt!

Rusningstrafiken hade just dragit igång när vårt flyg fällde ut landningshjulen, tog mark och bromsade in på Don Muang Airport i Bangkok.
Vi hade funderat på en weekend en längre tid, men inte riktigt kunnat bestämma oss för var vi ville åka någonstans. Idén om en weekend i Bangkok var först endast menad som ett skämt, men ganska snart insåg vi att det kanske inte var så dumt ändå. Restiden blir något längre och biljettkostnaden en aning dyrare än om vi hade valt London, Rom eller Paris, men det vägs upp flera gånger om av upplevelsen.
Direkt när vi passerat tullen kom bärare för att ta våra väskor och taxichaufförer för att få lura oss på Baht. Som nybörjare tog vi en taxi och förhandlade ner priset till två tredjedelar, men chauffören såg bra nöjd ut ändå. Jag antar att han på den turen drog in sin dagskassa med råge så glatt som han satt och sjöng med i trancetechnon som dånade ut ur hans inbyggda basförstärkare. Med tanke på vår unga ålder ansågs väl vi vara målgruppen för denna musik. Där tog han dock fel, men vi log och försökte se glada ut medan våra örontrummor höll på att spricka. Men det var kanske väl det för då glömde vi bort att tänka på hur han körde. det tog inte många minuter innan han hade sicksackat sig fram genom den täta trafiken och lämpade av oss utanför vårt hotell...
Och vilket hotell sen. Vi tyckte att eftersom vi bara skulle bo några nätter behövde vi inte ta det billigaste. Vi betalade 250kr natten på Asia Hotel mitt i smeten, och bodde som kungar i en fet kingsizebed. Strålande uppassning och den godaste, fetaste frukostbuffén.
Nu var det bara att ge sig ut och göra stan.
Likt ett par dumma blonda turister stod vi och tänkte så det knakade i ett gathörn med kartan i högsta hugg när en man stannade till. Han frågade vad vi var ute efter och beskrev glatt på kartan vart vi skulle, pekade ut några andra platser vi borde se och vinkade in en Tuk-Tuk. Vi satte oss på, de växlade några ord på ett språk vi inte kunde förstå och sen bar det iväg. Fort? Ja. Säkert? Nej. Men vi överlevde. Föraren berättade att det var en speciell dag idag, Buddhas dag, och då sponsrade regeringen alla taxichaufförer och Tuk-Tuk-förare så de kunde ge lägre pris till sina kunder om de bara åkte på en extra sväng förbi några olika tempel. På så vis fick vi fara runt i över en timme med denna Tuk-Tuk och först se the Standing Buddha, sen the Black Buddha och därpå en annan vad-vet-jag-Buddha. I det sista templet var en man som påstod sig vara från Japan och han sörjde sin syster som nyligen gått bort. Vad hade vi för anledning att tvivla? Plötsligt byttes dock tårarna och han berättade ivrigt om hur vi kunde tjäna stora pengar på att köpa ädelstenar här som sedan skickades hem till Sverige där vi kunde sälja dem ännu för det dubbla priset. Vi hade missat att läsa turistinformation innan vi for och tyckte, naiva som vi var, att det lät ju bra.
Hux Flux var vi uppe på ett kontor utan fönster där Chefen tog emot oss. Butiken trappan nedanför oss sålde smycken av alla de slag. Vi fick inte ha några kameror med oss in till kontoret. Chefen bö

Läs mer

Resan ägde rum: september 2002

Alla snackar om Thailand och nu förstår jag varför. Först tänkte vi sol och bad, men hur kul är det i 336 timmar? Det är roligare att bränna pengar än hud så vi stack till huvudstaden istället. Efter 10 timmars flygning checkade vi läget och till slut checkade vi in på Montien, ett bra hotell mitt ... i ett organiserat kaos. En hygiensk timme senare var vi ute och påbörjade vårt äventyr med lite thaimat av modell spicy. Gatorna genomgick under kvällen en förvandling till alléer av prylar. Allt och lite till fanns till salu, priserna varierade lika mycket som det svenska sommarvädret, och att fynda var lika lätt som att "synda".
En farm med bland annat 60 000 krokodiler blev vår första turistfälla. Dit åkte vi med taxi som är ett bekvämt,billigt och tillräckligt spännande alternativ, men söker man den ultimata utmaningen så hyr man en bil och kör själv.
Vi besökte några av de 75 000 tempel som finns i Thailand, och varje gång fick vi ståpäls av alla utsmyckningar i guld och ädelstenar. En 4 meter hög Bhudda-staty i massivt guld och klädd i smaragder finns för evigt etsad i mitt minne. Här begick jag misstaget att inte kontrollera beståndet av toapapper innan jag satte mig, så jag fick använda 20 bath-sedlar, det är väl så det känns att vara "snuskigt rik".
Det kungliga palatset,som ger Stockholms slott sommarstugekänsla, blomstermarknaden, Chinatown,enorma köpcentrum, och mitt i allt det storslagna låg lite plåtskjul som kallades bostäder insprängda. Det är ingen underdrift att påstå, att man får nya dimensioner på sin egen tillvaro i den svenska småstaden.
Ayattyua är Thailands "gamla huvudstad"och väl värt ett besök. Det ligger ca en timmes bilfärd från Bangkok. Här ser man spåren efter 51!! krig mot Burma. Av alla vackra tempel återstår bara ruiner men sovenirer och kläder fanns även här. Nästa anhalt blev Thailands högsta byggnad som är på 84 våningar (309 m), med en utan-på-liggande hiss,och däruppe serverades kall öl med popcorn och en utsikt som gav insikt. Storleken spelar roll!!
"Bangkok by river" i skymningen är ett måste, och i sällskap med härlig kvinna och lite seafood blir det oslagbart minne för livet.
Vi gjorde även en avstickare till Pattaya för att bada på "riktigt", och bjöds på en båtresa ut till Coral Island. Lunchen intogs på en "restaurang" vars namn översatt till svenska betyder "den sista måltiden"(egen översättning). Pattaya är ju känt för sitt"sus och dus" men vi är för ounga så vi åkte tillbaka till vårt hotell i Bangkok och tillbringade kvällen bekvämt i poolposition. På natten kom notan från lunchen, och nu vet jag vad en spring-nota är för något,men min sambo klarade sig som tur var.
En kort och ofullständig berättelse om våra veckor i Bangkok lider mot sitt slut, men jag kommer att åka dit igen och igen och igen, för det finns så mycket kvar att göra och uppleva, dels i Bangkok men Thailand i övrigt har så mycket mer att erbjuda och man får valuta för valutan. Bara känslan när man varje morgon möts av den varma, lite fuktiga luften(bastu light), gör att man redan längtar tillbaka.
Hur vackert och inbjudande ett land än är,så är det befolkningen som är avgörande för slutbetyget. De allra flesta thailändare är genuint trevliga och deras leenden känns äkta.
Dessutom gör klimatet människor mindre benägna att stressa, vilket i sin tur leder till en mer harmonisk attityd.

Läs mer

Resan ägde rum: februari 2007

Varsågod och sitt! Mannen i pressad vit uniform stod kvar i givakt medan en ung kvinna i personalen visade oss en enorm skinnsoffa i foájen. Väskorna hade redan rullats bort på en gyllene vagn medan välklädda "bellboys" bugade och kallade mig sir. Taxin hade inte ens stannat innan den magn ... ifika välkomstceremonin startade.
Två nätter var bokade på hotellet och redan efter fem minuter såg vi på varandra och sa att det måste vara så här filmstjärnorna har det.
Rummet som vi bokat via internet visade sig ligga på 57:e våningen och vara en svit med otrolig utsikt. Choklad och rosor stod och väntade på oss, i badkaret låg rosenblad och flöt och ett personligt hälsningskort fanns på bordet.
Vi har inga stora pengar och är inte några vana resenärer, men det här hade vi sett fram mot länge och sparat till. På väg till hotellet smög sig nervositeten och rädslan på för att bli besviken, men som ni förstår varade den inte många minuter. Upplevelsen blev fantastiskt. På hotellets tak, 64:e våningen var Bangkokluften plötsligt ren och frisk samtidigt som utsikten var fantastisk. Ovanpå detta fanns en stor gyllene kupol innehållande resturanger och barer och det var här uppe som vår film fick sin fortsättning. Sista kvällen i Thailand fick vi bord vid ett panoramafönster inne i kupolen. I ett hörn satt en stråkkvartett och spelade och vita stearinljus speglades sig i panoramafönstren samtidigt som staden glödde långt där nere. Då desserten kom in följdes den av en violinist som spelade bara för oss. Tiden stod still och vi visste inte var vi skulle titta, men ögonblicket var fantastiskt. Som på film, men bättre!
Detta var avslutningen på vår bröllopsresa, minnena glömmer vi aldrig.

Läs mer

Resan ägde rum: december 2006