Var där som 18 åring på studentresa. Vi hade en underbar vecka med mycket party men ändå så såg vi mycket av ön. Rekommenderar detta resemål för unga partysugna men även för familjer då man kan bo i utkanten av Kos. I år ska jag dit igen, denna gången med familjen och bo på Kipriotis Maris. Hoppas j ... ag får en lika bra upplevelse som senast jag var där!!

Läs mer

Resan ägde rum: maj 2002

Party party party, sol & bad. Finns inte så mycket mer att säga, förutom att man inte får missa varma källorna ...

Resan ägde rum: juni 1998

Bodde på ett hotell, Sun garden (?), en bit utanför Kos stad och det kan jag säga var lite krångligt. Åker ni till Kos så bo nära kärnan, där allt händer. Det fanns bra stränder med många aktiviteter, bra restauranger, mysig bargata med riktigt trevliga klubbar/partyställen. För den som vill festa l ... agom med sina vänner. Ålder för att trivas i Kos stad = 18-25 år

Läs mer

Resan ägde rum: juli 2009

en icke plancerad resa till kos.....vi satt ett gäng på torsdagen och hade hur tråkigt som helst, vi var på en restaurang på södermalm och alla satt och gnällde att det händer absolut inget i mitt liv, sommaren va slut och alla kände att this is the end, men då kom jag på den bra idén vi drar på en ... sista minuten och alla blev eld och lågor, så vi började ringa runt för att hitta en vettig resa "någonstans" och då fick vi tag på en tjej på vingresor som förstod vårat jätte problem, så efter några timmar hade hon raggat ihop 7 platser till kos 2 dagar efter tror jag att det va, det va den roligaste resan jag har gjort av alla mina resor, varmt otroligt trevlig vingpersonal inga juniorer på plats, för dom hade börjat i skolan, men sol bad och paraplydrinkar för hela slanten och hela veckan...alla kom tillbaks till sthlm glada utvilade solbrända nöjda, trötta men otroligt nöjda med resan och allt runt omkring som ving stod för....vi levde länge på den resan och hade samlat krafter inför vintern...tack...

Läs mer

Resan ägde rum: september 2003

Åtrförrenade
När jag säger systar och bästa vän så räcker det inte långt när jag ska förklara för er vad denna person är för mig!
Hon är mitt öde, min skatt vid regnbågens slut, min mening med livet och mitt hjärtas andra halva..
För en tid sedan flyttade hon till Grekland och nått inom mig dog. Jag sa ... knade henne varje sekund och inget va kul längre.. Vi har alltid varit de tajtaste vänner och gjort allt tillsammans men hon mådde inte bra i sig själv och behövde förrändning.. så hon flyttade och började om..
Jag har småbarn och kunde inte följa med och knappt råd till hyran för tillfället och kunde inte ens hälsa på henne!
Men så en dag, jag vann en resa, helt otippat, som om de va meningen.. Jag fick äntligen vara tillsammans med henne, en hel vecka.. bara hon och jag, grekland och solen!
Vi fick kramas igen, prata om allt, sola och bada och leva i paradiset tillsammans.. jag fick bli en del av hennes liv igen och jag har aldrig varit så lycklig!

(som ni säkert förstår så kan jag inte lägga upp några bilder från den resan för den är inte gjord ännu, men jag hoppas att ni känner med mig och låter mig vinna en vecka på Kos med min lillasyster som jag saknar så..)

Läs mer

Resan ägde rum: juni 2007

När jag var tretton åkte jag för första gången utomlands. Min mamma och moster var min medresenärer! Jag hade fått ledigt från skolan och skulle när jag kom hem berätta om Kos för klassen. Jag tog detta allvarligt och tog reda på saker om Hipokrates osv. Men bra blev det!
Vi tog en tur till Turkiet ... med båt över dagen. Där shoppade vi kläder!
Resan var mycket lyckad och även om Kos klassas som "festön" så finns det mycket mer än bara fester att se!

Läs mer

Resan ägde rum: maj 1997

Dotra hade nu äntligen klarat av alla grundskoleåren och gått ut med bra betyg. Denna resa var alltså en hyllning till att det gått bra för henne samt en sista chans kanske att få rå om henne i två veckor innan det blir försent. Ni vet livet blir inte likadant när de väl kommer ut i livet och då gäl ... ler det att ta den där chansen som finns ,att riktigt få rå om.
Vi landade med full energi på Kos. Det var en bra flygning och en första flygning för vår dotter. Medans jag sjäv hennes mor visade en fullständig hänförelse till de enormt stora krafterna när man stiger visade min dotter inte samma hänförelse. Det var knappt att man såg på henne att vi faktiskt lyfte:) Som mor och uppväxt med gamla bilar och hästkrafter tycker jag det är enormt när det är dags att lyfta.
Vi landade bra på Kos och sedan bar det av till båten och dess fortsatta resa ca 45 minuter till Kalymnos som var vårt resmål. När vi kom fram till Kalymnos var det mörkt och det glittrade från vattnet samt lyste vackert från de affärer som var öppna i staden. En busstur förde oss vidare till vårt hotell där vi fick ett fint hotellrum. Somnade gott och vaknade av ett ljud som lät som en massa vatten som strilade. Vi öppnade dörrarna till bakongen och blev alldeles hänförda. Utanför hade vi en enormt fin stor och vacker balkong alldeles ovanför ett azurblått vatten. Det blåste lite lätt som gjorde att vattnet brusade och det var det som hade väckte oss.Det som syntes i resebrochyren stämde, precis så vackert var det. Dotra blev alldeles salig och skulle naturligtvis börja sola direkt vilket hennes mor inte är så förtjust i så jag gjorde iordning en härlig frukost åt oss som vi åt under parasollet.
Känner fortfarande den där känslan av att välbefinnande och glädjen att vi kunde åka på en sådan här resa, tillsammmans.
Sedan blev det upptäckarstadiet som kom in, nu var det staden och olika resemål som bara skulle upptäckas. Hyrde en vespa och vi åkte iväg på denna ner till staden. med uppmaning från uthyraren att ta det lugnt. Först uppför en mycket lång o brant backe och när vi kom längst upp hade vi en enorm utsikt, där dotra nästan blev lite darrig i benen med tanke på att det inte fanns något skyddsräcke. Känsaln av att sitta på en vespa, känna dofter av olika kryddor som växte vid vägkanten och att faktiskt kunna stanna precis där vi ville är underbart. Vi gjorde utflykter upp i bergen där vi åkte mellan bergsgetterna som sprang på vägen och vidare ner i dalen där de odlade citrusfrukter bla.
Det finns inget bättre sätt att komma nära befokningen och det sanna livet än att ge sig i kast med att köra in med vespan direkt in i staden och köra precis som en grek. Tuta och bara kör:) Nu är det så att som gammal motorcyklist har jag en vana i att köra så jag tog inga risker på det sättet. Vi hade ivarjefall helt underbara dagar med olika utlyktsmål och desor mer man hade upplevt desto bättre och säkrare blev det vart man skulle ta vägen. En rolig händelse en dag, var när vi lämnade tillbaka vespan och det visade sig att vi någonstans hade mött uthyraren. Uppfattade detta när han sa " you crazy woman, you driving like a crazy creek". Tog detta som en mycket bra komplimang och vi skrattade gott åt detta. Kan väl säga att vi fortsatte att hyra hos samme person som faktiskt också nu gav oss rabatt:) Denna lilla ö Kalymnos är helt underbar, det finns mycket att upptäcka och många resor att göra både via båt och via bussresor. En resa gick upp til

Läs mer

Resan ägde rum: juni 2004

Jaha, nu har vi landat i Sverige med en smäll. Vi sitter nu och funderar på årets resa, och det är som en ZIP-fil på nåt sätt. Jag menar, vi hann med så mycket på 16 dagar, men ändå så komprimerat. Vad gjorde vi nu igen….

Vi åkte till Athén med Sterling. Väl medvetna om de hutlösa priserna på mat oc ... h dryck, hade vi käkat en gedigen frukost på hotellet. Vi kunde alltså likt boaormar smälta maten hela vägen ner till Grekland.

Väl där, var det inga problem att köpa bussbiljetter med nr 96 till Pireus. Resan tog nästan två timmar, så det gäller att ha marginal. Och det hade vi så klart. Vi hann gott och väl bunkra upp med mat och dryck inför resan till Kos. Pireus är en brusig stad, milt uttryckt, men vi fann en liten taverna där vi kunde få resans första retsina. Ja och en Cola Light till Erik, så klart.

Vi hade förköpt färjebiljetter, och det var inga problem att hämta ut dem. När kontoret väl hittat dem, vill säga. DET tog sin rundliga tid. Marginal, var ordet. Färjan vi åkte med heter Blue Star 2, och jämfört med de normala färjorna i Grekland, var den ett monster med rulltrappor och jag vet inte vad. Man kunde till och med hyra DVD-spelare och filmer om man hade tråkigt.

Vi trampade på färjan i god tid. Eftersom vi skulle färdas på natten, ville vi genast hitta något bra ställe för våra liggunderlag. Efter att ha flyttat på oss fem gånger (Erik ansåg att det räckte redan efter tredje) hittade vi ett bra ställe. Nu blev det ju inte så mycket sömn, så klart. Neonrör, rop, skratt, hundskall och musik är inte det bästa sömnmedlat. Dessutom skulle färjan anlända till Kos 04.50. Men vi sov väl i ett par timmar, skulle jag tro. Typ sju minuter i stöten.

När vi vinglade av färjan i Kos, var vi intresserade när första färjan till Tilos skulle gå. Vi hade fått besked allt från en timme från nu till två dagar framåt. Jag ringde kustbevakningen, och har ni hört: Det skulle gå en färja om en och en halv timme. Jubel. Vi pressade upp blodsockret med några donuts, köpte biljetter och steg på den nya färjan drygt en timme senare. Vilket flyt (haha).

Tilos välkomnade oss med öppna armar. Vi hade bett att få rum nummer 4 på Blue Sky, och det fick vi så klart. Vi hälsade på Lynda och David, lassade in bagaget på rummet, och stegade raskt fram till Omonia. Kramar och pussar, och alla ojade sig över hur mycket Erik hade växt på ett år. Hellre det än att han krymper, tänkte jag, men det sade jag inte.

Giorgios på tavernan med samma namn var nästa person vi mötte. Han kramade om oss så det knakade, och Maria fick ett antal välplacerade pussar. Vi satte oss ner, och såg oss omkring för första gången. Det hade hänt en hel del på ön under året. Det fanns en helt ny lekplats, och torget hade nya stenar. Ja, det var faktiskt nya stenar nästan ända till hamnen. Snyggt. Men tyvärr bröt de upp alla gator för att lägga ner nya vattenrör. Klart behövligt, men Tilosborna kunde för sitt liv inte förstå varför detta måste göras under turistsäsongen. De var rädda att skrämma bort förstagångsbesökare, men vi tror att de som kommer till Tilos kan se bortom oväsen, rök och damm.

Dagarna på Tilos försvann, liksom de alltid gör, alldeles för fort. Ofta åt vi på vår favorittaverna Oasis, där vi nu känner ägarna väl vid det här laget. De berättade om livet på Tilos om vintern då allt inte alltid var så kul. Bland annat hade de ett oväder som pressade upp havsvattnet över vägen och ända fram

Läs mer

Resan ägde rum: juni 2006

-Hallå där hjärtat var du på dansen igår..?
-Klart jag var på dansen igår.
Var jämt och ständigt en kommentar som alla njöt av. Överallt var vi än var så dök det upp.
Shot glas flög härsan och tvärsan. - Skål för dig jonas .
Ena missödet efter det andra. Kontokortet gick mitt itu efter att jag hade sa ... tt mig på den. Hur den brast är fortfarande ett mysterium. Efter mitt kontokort missöde fick vi leva på Gyros och knappt svälta osss ihjäl.. Det gick ca 3 dagar innan vi kom på att min fader kunde faktiskt sätta in pengar på mitt kompis kort istället. Och där hade vi snålat i 3 hela dagar..Det brann på hotellet och det fick nästan utrymmas.En dum jävel hade ju glömt sin mat på spisen. .. (och en stjärna föll den kvällen våran vän gick bort.) .. Jag försvann en kväll, hittades åter på hotellet, hade gått på min egna lilla upptäckningsfärd och gjort en pisspaus.. Den tjocka tanten som tog sig ett dopp kl 8 på morgonen, och vi blev så rädda för vi trodde det var en strandad val. Våran kattt missy, som blev en stalker följde efter oss vart vi än gick, till slut blev vi lite rädda för henne, hon hade sina skrämande ögon som lös som två lyktor....Trotts allt detta så hände det mer på bara 2 veckor i grekland än 2 år här i Sverige. Jag får väll inte glömma den förevigt bästa Tsatsikin. Vi åt tsatsiki för minst 300 personer under 2 veckor. Vi stank rättare sagt..
Minnen varar för evigt men denhär resan varar mer än föralltid. Nya vänner för livet , nya minnen för livet, allt var som i en dröm. Det gick fort men det kändes som en livshistoria att vara där nere..
Det var vårat år.. Och det kommer ett till.

Läs mer

Resan ägde rum: juli 2006

Äntligen skulle jag få åka utomlands! jag hade ju förstås varit i skandinaviens länder, men det här! det var något större! Mamma hade bestämt att jag och min storebror skulle få åka med henne till Kos. Vi var inte så goda vänner jag och min bror. Inte fiender direkt, bara det att vi inte umgicks så ... mycket. Så hon skickade ut oss med en picknick-korg, en utflykt till baksidan på gården.
Kanske för att jag var så liten, att det var så länge sen eller på grund av mina förväntningar -minns jag faktiskt mest bara förberedelser inför den här greklandresan.
Jag minns hur vi satt där i gräset, tysta tuggandes på mariekex. Log åt varandra emellanåt för att tillfredsställa mor som kikade bakom gardinen. Jag minns hur jag fick söka ledigt hos rektorn. Hur jag blev ledsen då han sa att jag skulle missa skolfotograferingen. jag lånade en bok på biblioteket med den grekiska flaggan på, den handlade om Kreta. Jag lärde mig allt om Kretas högsta berg (Ida). En bikini skulle jag förstås ha nu då jag skulle utomlands. Mamma köpte mig en blå och ribbad i en sportaffär. Jag kände mig vuxnare. I planet, på vägen dit köpte mamma den största mängd vingummin jag någonsin sett. Det var till oss barn. Till henne själv köpte hon engelsk konfekt, lika stor mängd eftersom det var taxfree. Egentligen tyckte hon inte så mycket om engelsk konfekt. Och jag tyckte inte så mycket om vingummin. jag minns inte hur hotellrummet såg ut men jag minns att vi lade vingummipåsen på byrån under spegeln. Innan vi skulle ut i solen varje morgon smorde mamma in oss med solkräm och vi stoppade fickorna fulla med vingummin.
Små fragment, stillbilder från Kos-resan finns kvar. de ackompanjeras allihopa till lukten av solkräm och smaken av vingummi.
Jag minns att jag i smyg på kvällarna, läste mammas harlequin-roman och rodnade till en snuskig mening. Samtidigt som jag vände blad stoppade jag också vingummi i munnen.
Jag minns att jag fick glass och inte min bror (han var magsjuk). Då blev jag tvungen att spotta ut en bit vingummi innan jag började slicka på glassen. Då glassen var uppäten och handen klibbig av sockrad vanilj tuggade jag vingummi igen.
Jag kommer inte ihåg hemresan och jag förminner inte hur stranden såg ut eller om receptionisten var snäll.
Det som finns kvar så långt efter en resa är smaken. Till nästa greklandsemester väljer jag nog en annan smak, men varje gång jag äter vingummi idag så hamnar jag på Kos.

Läs mer

Resan ägde rum: september 1997