Resenärernas egna restips

...

Resan ägde rum: februari 2006

Två par kring pensionsålder – fyra vänner.
Vad ville vi med vår semester?
Varva ner, uppleva en ny miljö, hinna läsa, äta gott och som vi gjort på andra ställen, snorkla.
Vad blev det? Allt.
Behaglig värme, svaga vindar, varmt havsvatten. Vi var trötta av jobb, fick rum med vacker havsutsikt. Några ste ... g över sanden och vi kunde bada alldeles utanför hotellet. Stranden var stor med många soltak som smälte väl in i miljön. Lagom mycket folk fast det var påskvecka. Yngre och äldre par, många familjer. Snorkla kunde vi göra bara några simtag ut, innanför och utanför den byggda piren. Där fanns gott om fisk att se under vattenytan. Tyvärr hade en orkan för några år sedan förstört mycket av de koraller som funnits tidigare. Annars ligger Curacao utanför orkanbältet och orkaner är sällsynta. Ett stort miljöarbete bedrivs nu för att rädda koraller och fisk.
Vi läste under soltaken, solade en stund, snorklade och njöt av att vara ett med fiskarna i deras miljö, läste lite igen, slumrade ett tag, hasade oss till strandrestaurangen för en lätt lunch.
En dag följde vi med på en segelbåt som tog oss till den sjunkna bogserbåten. Alla ombord hoppade i, simmade mot vraket och ett fyrverkeri av fisk i alla färger och mönster exploderade ut ur vraket och mötte oss.
Utan att jäkta hann vi ändå uppleva den märkliga ö som Curacao är. Den ligger i Nederländska Antillerna = Unutility – som betyder det oanvändbara, obrukbara (landet). Torrt och ofruktbart.
Inte ens apelsinerna gick att använda på vanligt sätt. De var användbara bara till att göra den kända likören på.
Svarta människor, vars förfäder tagits till ön som slavar, talar holländska. Många arbetar tillsammans med korttidsarbetande holländska ungdomar på restaurangerna och de kommunicerar med varandra på bådas modersmål.
Willemstads bakelsekuliss av hus i alla pastellfärger såg ut som i broschyren. Vi tog färjan över vattnet till Otrobanda, andra sidan. Annandag Påsk firar man av tradition en sorts skördefest. Det är en parad som går många, många kilometer från byarna utanför huvudstaden och in till den. En skördefest som minner om den tid då man gjorde försök att odla på ön. När skörden var klar fick slavarna ledigt och kunde fira med en stor fest. Vi stod i gott och väl en timme och såg alla människor, vuxna och barn, som dansade förbi, sjöng och spelade på inhemska instrument. Underbara kreationer i starka karibiska färger. Tur att vi kom alldeles i lagom tid. Vilken tid paraden skulle komma var det många bud om. Vi hade kunnat komma fyra timmar för tidigt eller två timmar för sent. Man visste inte så noga.
Öbornas ledsamma historia tog vi del av på slavmuséet, vi åkte runt ön i bil, snorklade på andra sidan ön i ännu finare vatten, åt en underbar middag ute på landsbygden i ett Landhuis. Ännu ett minnesmärke från den tid då man försökt sig på odlingar vid en stor gård. För oss blev gården ett härligt rastställe med en kulinarisk upplevelse.
Stranden vi bodde på, räckte väl till för oss på kvällarna. Först en trolleridrink med Curacaolikören på balkongen. Blå Curacao och gul juice och simsalabim är drycken grön. Insmord med öns egen Aloe Vera som svalkar solbrännan, läppjar vi på drinken i solnedgången. Utanför passerar ett kryssningsfartyg som just lämnat hamnen på väg till en ny karibisk ö. Vi kan fortsätta till Fishmarket på grannrestaurangen och peka ut den fisk vi vill äta och efter middagen gå till vår bar som bjuder på härlig, s

Läs mer

Resan ägde rum: april 2007

1 september 2008 drog vi iväg på vår bröllopsresa till Curacao. I och med att vi skulle åka den tiden så fanns det inte så mycket att välja mellan eftersom vi ville åka någonstans långt bort och inte betala fantasipriser. Det som fanns var väl egentligen Maldiverna, Hawaii och Karibien - söder om or ... kanbältet.
Ön är inte jättestor, ca 5 mil på längden. Människorna är mestadels färgade men det finns ett fåtal asiater och även ljusa. Nästan alla vi träffade på var mycket trevliga, och i princip alla kunde bra engelska.
Uppskattningsvis 90% av alla turister var holländare och de är rätt trevliga de också, det är bara språket som inte är så vackert.
Hotellet vi bodde på (Floris Suites) var rätt så bra, fräscht och stort rum med fin terass. Tyvärr var det dock så mycket mygg och så fuktigt ute att vi aldrig utnyttjade den. Frukosten serverades halvt utomhus och var god. Jag besvärades dock av alla mygg så jag trodde jag skulle bli tokig. Efter ett par dagar införskaffade jag en anti-myggsalva som fungerade riktigt bra. Rekommenderas!
Stranden vi mestadels var på låg 5 minuters promenda från hotellet, och boende på hotellet gick in gratis, annars kostade det ett par-tre dollar.
Stranden var ganska liten, som vi har förstått att de flesta stränder är på ön, men jättetrevlig och mysig. Det fanns en bar och restaurant som hette Hook's Hut där de serverade både lunch och middag, vi åt där rätt många gånger. Bra mat till hyfsade priser. Enhöjdare var också att beställa paraplydrinkar ner till strandkanten... Slurp!

En dag hyrde vi bil och åkte runt ön för att se lite fler stränder. Tyvärr regnade det halva den dagen så vi fick nöja oss med ett strandbesök. Det var på Porto Marie som var en ganska stor strand med restaurant. Servicen på restauranten var undermålig men stranden var bra.

De bästa med resan var nog när vi åkte på båtutflykt till Klein Curacao där stranden var kritvit och man kunde snorkla bland koraller. Värdarna bjöd på en fantastisk barbeque och ölen var nästan gratis. Denna utflykt är ett MÅSTE om ni är på Curacao!

Vi var även på en annan snorkelutflykt där vi låg och guppade strax utanför Curacao. Där dök vi bland miljoner färgglada fiskar och skeppsvrak, så det var också häftigt.

Prisläget var ungefär som i Sverige, men drycken var billigare. En öl kostade ca 3 USD.

Vill ni läsa mer om denna resa så kolla in vår reseblogg på http://motcuracao.blogg.se/

Läs mer

Resan ägde rum: september 2008

Nyårsafton år 2000, milleniumåret har gått till ända, övernattar vi på Arlanda för att tidigt på nyårsdagens morgon flyga till Barbados varifrån en kryssning skulle gå av stapeln till
exotiska öar bl.a. Curacao.
Busstur från flygplatsen snabbt och lätt, ombordstigning på Sunbird som skulle bli vårt he ... m en vecka, Vi älskar kryssningar och denna var en av våra allra bästa. Resmålen var förutom Curacao, St Lucia, Grenada den underbara kryddön en fantastisk upplevelse, Isla Margarita, en ö tillhörande Venezuela som vi besökt innan, Aruba samt sista strandhugget Curacao.
På Curacao åkte vi med på en tur som först tog oss till en fabriksförsäljning av de underbart goda likörerna vi fick smaka på. Efter att ha inhandlat en del, inte speciellt mycket billigare än hemma, curacaoer i olika färger gick utfärden till ett intressant museum med bl.a. ett fantastiskt instrument som en orgel men bestående av en mängd små klockor.
Staden Williamstad och för resten hela Curacao är mycket rent och snyggt. Det var underbart att sitta i den vackra hamnen, ta in en drink, blå curacau naturligtsvis , och insupa den exotiska atmosfären,
Vår önskan är att tillbringa en längre semester där så småningom.
Kryssningsbåt lämnade ön i solnedgången, en syn man fortfarande har väl memorerad.
Innan vi flög hem tillbringade vi en härlig vecka på Barbados med underbara bad, god, god mat och ljumma kvällar med tropiska ljud och sammetsmörker.

Läs mer

Resan ägde rum: januari 2001

Mellanlandning i Västindien på Bonaire, vilken lycka, det är 30 grader varmt i skuggan. Det är annat än minusgraderna vi har lämnat hemma i Sverige.
Lyfter och kommer fram till Lima, Peru på kvällen, lagom till middag och en välbehövlig dusch efter så många timmar i luften.
Spenderar ett par dagar b ... esökandes katedraler, indianmarknader och olika restauranger. Vidare till Cusco, 3 400 meter över havet, i de magnifika Anderna, First Valley of the Incas!
Så spännande att få besöka solens tempel, klappa Alpaccas och lamadjur och äta marsvin på uteserveringar medan barnen säljer hemgjorda souvenirer och tuggumipaket. Inget tiggande. De arbetar för att få ihop till sitt levebröd, unga som gamla.
Cusco i mitt hjärta med all sin mystik och vackra natur.
Orientexpressen tar oss sakta men säkert till Machu Piccu över en dag, en överväldigande och andlig upplevelse. Vilken storhet! Oslagbart.
Vårt nästa mål är Quito i Ecuador, landet där ekvatorn skär igenom landskapet och kravallstaketen ställs upp varje eftermiddag i avvaktande på ett eventuellt uppror. Osäkerhet och misstänksamhet sprider sig mot ficktjuvar och upprorsmakare och man sneglar lite på de stora vulkanerna som inte alls är döda utan i allra största grad lever och ibland gör sig påminda. Vackra, välskötta haciendas där man lagar till utsökta luncher åt hungriga turister. Panamahatten är ett måste, vi ser alla ut som ett resande Evert Taube sällskap med de vita hattarna på svaj.
Och så det ultimata slutmålet, Galapagosöarna i all sin prakt med sjölejon, leguaner, jättesköldpaddor och de djupt engagerade och totalt hängivna guiderna som förtvivlat försöker få oss turister att bevara öarna och störa de unika djuren i minsta möjliga mån. Inte ett lätt arbete med tanke på hur människor beter sig, särskilt i grupp.
Det är en upplevelse må jag säga att simma med sjölejon och sköldpaddor och gungas till sömns av vågorna på natten. Vi är på en exotisk expedition. En morgon väcks vi av kaptenens lugna stämma som meddelar att valar simmar framför båten om någon eventuellt är intresserad av att titta. Aldrig har jag varit så snabb ur sängen så tidigt på morgonen!
Att kunna bryta ner en så fantastisk resa i ett så litet stycke text är ett konststycke, men jag hoppas ha kunnat förmedla en liten del av mitt fantastiska äventyr till sydamerika med dess underbara människor och spännande platser.
Ones in a lifetime......

Läs mer

Resan ägde rum: januari 2007